this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Tabbe en tölp?

“NĂ€r kungen inte lyckades foga samman en enda korrekt grammatisk mening pĂ„ den dĂ€r grĂ€smattan under Ă€lgjakten […].” Detta kan vara Ă„rets mest dödsföraktande uttalande av den som sjĂ€lv skriver sĂ€mst av alla som finns.

Utan nÄgonting att sÀga

Den egendomliga synpunkten pĂ„ kung Tabbe kopplar Birger samman med “tölpaktighet” och “skĂ„nska damer med flĂ€ckiga trĂ€ningsbyxor” som handlar pĂ„ Ullared veckor i strĂ€ck. Tabbe mĂ„ rĂ€nna med horor och uppföra sig som en gris ibland, men de som vill tillbringa semestern i en köplada nĂ„gonstans i Halland kan vĂ€l fĂ„ göra det utan att Birger beskĂ€ftig kommer kutande och tutande och lĂ€gger sig i med sin hĂ„nfulla von obenattityd.
De som tycker att ‘Lejonkungen Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta film’. Tycker nĂ„gon verkligen det?

Min favoritfilm Àr Glauber Rochas O Dragão da Maldade contra o Santo Guerreiro, mer kÀnd utanför Brasilien som Antonio-das-Mortes. Sankt Göran och Draken eller De dödas vÀn, om du vill.
Jag Ă€r ocksĂ„ mycket förtjust i Peter Greenaways filmer, fast jag nĂ€stan aldrig har förstĂ„tt nĂ„gonting av handllingen nĂ€r de Ă€r slut. I The Draughtsman’s Contract fattar man vem mördaren Ă€r men inte varför mordet utfördes. Och varför stĂ„r det en levande staty i trĂ€dgĂ„rden. Om den Ă€r levande?
Handlar Tecknarens kontrakt om individens och konstens nederlag, fast i sÄdana vackra och poetiska bilder att det nÀstan inte mÀrks? Som sagt: jag vet fortfarande inte. Och jag har tittat mÄnga gÄnger.
Nu har jag sett samme Greenaways senaste flera gÄnger ocksÄ: Nightwatching, om Rembrandt Harmenszoon van Rijns fall frÄn de mÀktigas gunst och Àven hÀr med en raffinerad mordhistoria inbakad i konstnÀrens mest kÀnda mÄlning: De Nachtwacht. Nightwatching Àr ocksÄ nÀst intill obegriplig, men det ryms en mördare mitt dÀr inne i tavlans mÀnniskomyller. Nog för att jag Àr stockholmare alltid, men sÄ jÀvla dum Àr jag ÀndÄ inte: det fattar till och med jag.
Varför hÄller en soldat sin musköt uppochner nÀr han laddar? Och han med tvÄ högerhandskar? Varför avlossar nÄgon ett skott mitt i folkmassan? Vem Àr flickan, eller dvÀrgen, i den gula klÀnningen?
Jag vet ingen som gör vackrare filmer Ă€n Peter Greenaway. Alla talar om Rembrandts ‘ljus’ – nĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r mörkret han mĂ„lar: ljuset Ă€r bara dĂ€r för att skuggorna inte ska bli helt och hĂ„llet svarta. Och vem sĂ€ger att man mĂ„ste förstĂ„ allting?

Amsterdam Murder Mystery

MĂ€nniskor som “skiter knĂ€ck i skrĂ€ck”: nu Ă€r vi sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n Rembrandt och Greenaway nĂ„gon kan komma. Vi Ă€r tillbaka hos Birger pĂ„ poesins bakgĂ„rd, dĂ€r tarvligheter staplas pĂ„ varandra.
I nĂ€sta andetag snubblar Birger in i filmens vĂ€rld, men inte lĂ€ngre Ă€n att han bara nafsar i filmens kommersiella kostym: glittret och glamouren vid galapremiĂ€rerna. DĂ€r trivs Noomi Racpace, sĂ€ger Birger. Han sjĂ€lv ocksĂ„, bĂ€ttre Ă€n nĂ„gon annan fast Birger aldrig har medverkat i en film: “ErkĂ€nn att det faktiskt kan vara en kick att gĂ„ pĂ„ röda mattan och bli fotograferad och hyllad.”
Hyllad av vem? För vadÄ? För att man har tiggt sig till en biljett till premiÀren med gratiskÀk och presentpÄse? Bravo, Birger.
“Millenium-filmerna tog Noomi till Hollywood”, flĂ„sar Birger vidare. Och i en bara alltför uppenbar anstrĂ€ngning att lĂ€gga sig platt för filmens Lisbeth Salander: “Det gör oss omĂ„ttligt stolta.” Varför dĂ„? Det Ă€r mĂ„nga som har kommit ‘till Hollywood’ frĂ„n Sverige. Britt-Marie Eklund ocksĂ„.

OcksÄ att vara stolt över?

I LA Times berĂ€ttade Noomi i oktober i Ă„r: Everybody knows me. […] I can’t really just go out in Stockholm. I have to have a car waiting. Stackars Noomi. MĂ„ste Ă„ka limousine hela tiden nĂ€r hon Ă€r hemma. Det Ă€r för jĂ€vligt att vara kĂ€nd.
Om Noomi inte lĂ€ser Expressen nĂ€r hon vĂ€ljer och vrakar mellan roller i Hollywood kanske hennes före detta man gör det medan han gĂ„r kvar och harvar pĂ„ hemmaplan: han Ă€r “ocksĂ„ en briljant skĂ„despelare”.
PĂ„ vilket sĂ€tt dĂ„? För kioskvĂ€ltaren Allt om min buske? Eller för att Ola har spelat en karaktĂ€rssvag kriminalkommissarie i hundra stendöda wallanderfilmer? ÄndĂ„ fĂ„r Ola aldrig större rubriker Ă€n nĂ€r han kopplas samman med knark och vĂ„ld. En lĂ„gmĂ€ld man helt i den svĂ„rmodige Birgers smak.
Noomi “tycker det Ă€r viktigt att hĂ„lla det privata privat” och “hon Ă€r inte först med sin skygghet”. Det Ă€r vĂ€l dĂ€rför hon talar ut om sig sjĂ€lv och sin framgĂ„ng och sitt rĂ€tt röriga privatliv överallt.

Skygg som Almqvists hind?

Sedan Ă€r det det gamla vanliga tramset om folklighet, förstĂ„s. Det var dĂ€r jag började: folklighet kan vara “fascinerande och vackert”. Men ordet kan ocksĂ„ stavas “tölpaktighet”. Som hos Tabbe?
Men Ă€nnu mer nĂ€r vi talar om Birger Marulk: mannen som gick till botten innan han kom i sjön. Birgers förakt för ‘det folkliga’ Ă€r hjĂ€rtskĂ€rande genuint.

Birger finns som seriefigur ocksĂ„. Det Ă€r ‘LinnĂ©a’ som har skickat mig den i en kommentar till bloggen med rubriken Nej, nu jĂ€vl…! Mer exakt Ă€n sĂ„ kan det nog inte bli. Tack, LinnĂ©a!