this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Sankt Göran och draken i Minas Gerais

Den brasilianske regissören Glauber Rochas film Antonio das Mortes hade premiĂ€r i Sverige pĂ„ hösten 1969. Jag sĂ„g den redan första dagen pĂ„ dĂ„varande biografen Aveny i Göteborg och sedan en gĂ„ng till dagen dĂ€rpĂ„: jag hade aldrig sett en sĂ„dan film tidgare. Och musiken: herregud, musiken! Flmen belönades ocksĂ„ med La Palme d’Or vid festivalen i Cannes samma Ă„r.
DÄ, för 40 Är sedan, recenserade jag Antonio das Mortes i radio, men filmen försvann rÀtt snabbt och för de flesta lika obemÀrkt frÄn den svenska biorepertoaren. Sedan sÄg jag inte Antonio igen förrÀn tio Är senare, pÄ biografen Zita i Stockholm, dÀr den visades endast tre kvÀllar innan visningsrÀtterna för Sverige gick ut. DÄ recenserade jag den igen i radio för sÀkerhets skull, men lite lÀngre och utförligare den hÀr gÄngen.
Jag har skrivit om Antonio das Mortes i den hÀr bloggen tidigare och sagt att det kanske Àr den bÀsta film jag nÄgonsin har sett. Jag har i mer Àn 30 Är förgÀves försökt fÄ tag i den först pÄ VHS och sedan pÄ DVD men det har inte gÄtt förut. Nu lÀser jag i alla fall Àntligen i en understreckare i Svenska Dagbladet att detta numera Àr möjligt.

Mina recensioner frÄn förr finns sannolikt inte kvar pÄ Sveriges Radio och jag har dem naturligtvis inte hemma heller. DÀrför hÀnvisar jag tills vidare lÀsaren till Karl-Erik Tallmos artikel i gÄrdagens SvD.
Nu ska jag redan i dag gĂ„ till min filmleverantör Örat i Uppsala och bestĂ€lla. Medan jag vĂ€ntar pĂ„ Antonio das Mortes tittar jag pĂ„ Dalton Trumbos lika lysande som fasansfulla film Johnny Got His Gun frĂ„n 1971 som ocksĂ„ nyligen har kommit pĂ„ DVD och som jag hĂ€mtade pĂ„ samma stĂ€lle för en tid sedan.