this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med rätt att ändra sig

Det var som fan! Hon kom i alla fall. Till Galan.
Först skulle Hon inte det. Hon till och med lovade att hon inte skulle. För att Hon var så fly förbannad.
Det förstår till och med jag: man vill ju inte gå på Gala och vara störtförbannad. Tänk om man snubblar på mattan också i rena ilskan. Den där röda trasan som alltid ligger framför dörren till alla Galor och Biopremiärer.
Nej, bättre då att stanna hemma framför teven med en BiB och bli ännu mer förbannad när man ser hur alla andra får utom jag.

Men sedan kom Hon i alla fall. Fast Hon inte skulle. Hon hade rent av lovat att inte göra det.
Jag säger som Majistern: man kan inte lita på någon längre. Särskilt inte skådisar och i synnerhet inte de som kommer från Sverige. De bara ljuger och har sig: står inte för vad de säger.
De borde lära sig av Majistern. Honom kan man lita på. Alltid. Men så är han ju bara nästan svensk också: det förklarar allt.
Jag kommer aldrig mer att köpa en biobiljett till en svensk film och aldrig köpa en sådan DVD heller. Och jag som bara ville tro gott om människorna och hela världen. Varför kan jag inte få göra det då?
Nu är jag tvungen att gå i landsflykt också. Fast egentligen tycker jag att alla svenska skådisar borde göra det i stället. Men jag är en löjlig och patetisk och hudlös man: en naiv idiot och alltid godhjärtat småpackad.
Därför tar jag på mig bördan att lida för alla svenska skådespelare som inte håller vad de lovar och hela resten av mänskligheten med. Jag rår inte för det. Det är bara sådan jag är: en mycket fin människa.

Men nu kom Hon i alla fall. Sist av alla. Som Drottningen av Saba och jämställda har för vana. Hon skulle också få. Inte en Bagge. Men en annan meningslös utmärkelse som heter Biopublikens pris och där tevetittarna får rösta bland årets tre mest sedda filmer.
Det är vid sådana omröstningar Göta kanal 1 och 2 och 3 alltid vinner, för de filmer som har störst publik är alltid sämst. Jag tror att det är ett slags… hur ska jag säga… omvänd naturlag. Då är det alltid fel film som vinner.
Det är därför Åsa Nisse – Wälkom to Knohult som har premiär i februari kommer att vinna publikens pris nästa gång.

Kära publik, tack så hemskt mycket. Vi säger gång på gång att vi gör film för er, och det menar vi verkligen.
Bullshit. Firma C&H AB gör film för att tjäna pengar, och det gör alla andra i branschen också. Gärna det: ingen gör väl film med avsikten att gå med förlust. Men säg det då i stället.

Du fattar, va: klockren kioskvältare