this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Limited de Luxe Edition

Jag har just kommit över en Collectors’ Limited de Luxe Edition 2009 av Carol Reeds The Third Man frĂ„n 1949. Den gavs ut lagom till 60-Ă„rsjubileet och finns bara i 1 500 exemplar. Jag kan se The Third Man hur mĂ„nga gĂ„nger som helst och har den förstĂ„s i minst tre upplagor sedan tidigare. Även dubbad till franska. Mycket mĂ€rkligt. Men min begrĂ€nsade lyxupplaga Ă€r nĂ„got vida utöver det vanliga: lĂ„nga intervjuer med Graham Greene och Reed och Orson Welles och Welles bĂ€sta kompis Joseph Cotten med flera Bortklippta scener och hela filmen en gĂ„ng till fast med Reeds och Welles kommentarer till varenda ruta. Om man inte fattar vad The Third Man handlar om sedan fĂ„r man aldrig gĂ„ pĂ„ bio mer.
The Third Man: kan det vara vĂ€rldens bĂ€sta film? Kanske. Tillsammans med Michael Curtiz Casablanca samt John Fords Stagecoach och The Searchers? NĂ€stan alla filmkritiker tycker annars att Welles Citizen Kane Ă€r överlĂ€gsen varje annan film. Men det gör inte jag. Jag tycker i sĂ„ fall att Welles Touch of Evil frĂ„n 1958 Ă€r bĂ€ttre Ă€ndĂ„. Citizen Kane Ă€r lite för
 uppstyltad. TillrĂ€ttalagd. UngefĂ€r som Mozarts musik: det blir för mycket slott. Om du förstĂ„r?

Dead or alive in Vienna?

Det gÄr inte att komma ifrÄn: Welles Àr en av vÄr tids frÀmsta skÄdespelare och regissörer. I Touch of Evil Àr han magnifik som den groteske och skurkaktige polisen Hank Quinlan: en ful och farlig skithög i storlek XL. Guest star: Marlene Dietrich som mexikansk spÄgumma och bordellvÀrdinna med tysk brytning, guldringar i öronen och ivrigt blossande pÄ en tunn cigarr. Alltihop Àr otÀckt bra.
NĂ„got franskt? Du Rififi chez les hommes eller Le Salaire de la peur? Bande Ă  part och Nous sommes tous les assassins? I Sverige framstĂ„r Fanny & Alexander allt klarare som tidernas bĂ€sta svenska film. Åsa-Nisse och Augustas lilla felsteg och Fram för lilla MĂ€rta hamnar inte i nĂ€rheten. Det gör inte Göta kanal 1 och 2 och ingenting Johannes Brost har medverkat i heller. Rymdinvasion i Lappland och Mimmi och Reine i fjĂ€llen: sĂ€mst av allting som har vistas pĂ„ bio i Sverige?

Ingen höjdare

Annars Ă€r förstĂ„s Nicholas Rays Rebel Without a Cause med Jimmy Dean frĂ„n 1955 fortfarande en av mina all time favorites: det Ă€r snart 55 Ă„r sedan jag sĂ„g den första gĂ„ngen och jag har inte riktigt hĂ€mtat mig frĂ„n chocken Ă€nnu. – BĂ€sta skĂ„despelare, hur man Ă€n rĂ€knar? Det finns bara en: Marlon Brando. NĂ€r han Ă€r som bĂ€st nĂ„r ingen hela vĂ€rlden upp till hans skoskaft.
Du kanske tycker att vĂ€lja ut filmer pĂ„ det hĂ€r viset Ă€r ungefĂ€r som att peka ut vilka 100 svenskar som har varit ‘viktigast’ i historien, som journalisterna Niklas Ekdal och Petter Karlsson gjorde i en bok förra Ă„ret. Men det Ă€r det inte. NĂ€r det gĂ€ller film fĂ„r man tycka sĂ„ att sĂ€ga alldeles sjĂ€lv, men det kan man inte göra nĂ€r man ska utse vilka personer som har betytt mest av alla cirka 80 miljoner svenskar som har levat. DĂ€rför Ă€r det tillĂ„tet att tycka att Rasmus pĂ„ luffen Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta film nĂ„gonsin, fast det inte Ă€r nĂ„gonting jag skulle rekommendera. Men det Ă€r bedrĂ€geri att pĂ„stĂ„ att Lill-Babs och Zlatan har betytt mer för den svenska historien Ă€n drottning Kristina och Sven ‘Tumba’ Johansson. Till och med Zarah Leander var nĂ€ra att hamna bland de 100. LĂ€skigt.

Betydelsefull