John Ford, John Ford och John Ford
Orson och Ingmar Bergman. Även John Ford har gjort flera sådana filmer som jag kan se hur många gånger som helst. Martin Scorsese. Welles var dock inte mycket förtjust i Bergman:
“I share neither his interests nor his obsessions. He’s far more foreign to me than the Japanese”.
När Welles tillfrågades av den kände teaterkritikern Kenneth Tynan i flashiga grabbmagasinet Playboy år 1967 vilka [amerikanska] regissörer han gillade bäst svarade han: “[…] the old masters. By which I mean John Ford, John Ford and John Ford”.
Innan Welles började spela in Citizen Cane såg han Fords Diligensen 40 gånger i följd. Hans bästa film är nog annars The Searchers med John Wayne i oförglömlig form från 1956.
Sean Aloysius O’Feeney
1895–1973
vid John Ford Point i Monument Valley, Arizona
Nämnde jag Casablanca med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman förut? Om jag inte gjorde det, så gör jag det nu. Och Carol Reeds The Third Man.
O Dragão da Maldade Contra o Santo Guerreiro aka Antônio das Mortes av Glauber Rocha. Belönades med La Palme d’Or i Cannes 1969. Men den får jag aldrig se mer. Rättigheterna för visning i Sverige gick ut 1979.
Rocha regisserar
1939–1981
Det finns fler jag inte vill vara utan. Men det får jag reda ut en annan gång.
De dödas vän
This entry was posted on Friday, June 4th, 2010 at 06:53 and is filed under Movies. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
