this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

John Ford, John Ford och John Ford

Orson och Ingmar Bergman. Även John Ford har gjort flera sĂ„dana filmer som jag kan se hur mĂ„nga gĂ„nger som helst. Martin Scorsese. Welles var dock inte mycket förtjust i Bergman:
“I share neither his interests nor his obsessions. He’s far more foreign to me than the Japanese”.
NĂ€r Welles tillfrĂ„gades av den kĂ€nde teaterkritikern Kenneth Tynan i flashiga grabbmagasinet Playboy Ă„r 1967 vilka [amerikanska] regissörer han gillade bĂ€st svarade han: “[
] the old masters. By which I mean John Ford, John Ford and John Ford”.
Innan Welles började spela in Citizen Cane sÄg han Fords Diligensen 40 gÄnger i följd. Hans bÀsta film Àr nog annars The Searchers med John Wayne i oförglömlig form frÄn 1956.

Sean Aloysius O’Feeney
1895–1973
vid John Ford Point i Monument Valley, Arizona

NÀmnde jag Casablanca med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman förut? Om jag inte gjorde det, sÄ gör jag det nu. Och Carol Reeds The Third Man.
O DragĂŁo da Maldade Contra o Santo Guerreiro aka AntĂŽnio das Mortes av Glauber Rocha. Belönades med La Palme d’Or i Cannes 1969. Men den fĂ„r jag aldrig se mer. RĂ€ttigheterna för visning i Sverige gick ut 1979.

Rocha regisserar
1939–1981

Det finns fler jag inte vill vara utan. Men det fÄr jag reda ut en annan gÄng.

De dödas vÀn