this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inte så värst

Vilken svensk film har setts av näst flest människor? – Det är inte Ronja och Rasmus och alla de där andra dödtrista astridfigurerna. Inte filmerna om riddar Arn och alla gråmelerade svenska snutar i skrynklig trenchcoat heller. Det är Lars-Magnus Lindgrens Änglar finns dom… från 1961. En mycket uppskattad film när jag gick i gymnasiet. Det var det året alla flickor i min skola skulle se ut som det nya stjärnskottet i svensk film.
Jag tittade en gång till häromdan efter nära 50 år. Jarl Kulle spelar den manliga huvudrollen och Pernilla Wahl… f’låt, Christina Schollin den kvinnliga. Filmen är inte lika charmig som för ett halvsekel sedan. Jag tror inte att alltför många tänkte så då, och jag fattade förstås ingenting av sådant. Men i dag är det den sterotypa framställningen av kvinnan som irriterar mest: männen bestämmer allt från företagsfinanser till giftermål, medan kvinnornas främsta intressen är smycken och smink – samt att alla har en stark sexualdrift.
De är för övrigt bara tre: Margareta som är amiralens dotter och så Margaretas mamma samt Margaretas fästmans flickvän Veronica von Sachs. Och det är bara Maragareta som håller på hela tiden, men man förstår att de andra också gärna hade gjort det också. Särskilt den vulgärt vampiga Veronica.

Inte så värst vågat

Filmen var också på sin tid särskilt uppmärksammad för sina då rätt vågade kärleksscener i en seglarstuga på en paradisisk skärgårdsö mellan Margareta och tredje vaktmästaren i banken. I dag känns det hela så klart lite mossigt. Extra larvigt är att inte bara hon utan också han förutsätts vara erotiska noviser. Allra sämst är nog ändå de inövade filosofiska dialogerna mellan de två turturduvorna där ute på ön: en normal väderleksprognos presenteras med större inlevelse. Det är rent ut sagt riktigt ruskigt larvigt, ser jag nu.
Sexscenerna då? Nej, det blir aldrig någonting av dem heller: kameran når aldrig nedanför Margaretas nyckelben. Skärgårdsbilderna är porrigare.
Hon dansade en sommar lär vara den svenska film som har dragit störst publik genom alla tider. Regi Arne Mattsson. Och Ulla Jacobssons nakna bröst i en sekundkort scen år 1951. O himmel!

For the first time: Swedish sin