this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Annars fÄr det vara

Klockan 14.56: pÄ teve gÄr en matinéfilm som heter SceningÄng. FrÄn 1956. Regi av den utomordentligt begÄvade Bengt Ekeroth. Det var han som hade lie och luva och spelade schack med Max von Sydow i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet.
Och sĂ„ sitter det en tjej [eller ett ‘tjack’ som jag tror att det hette dĂ„] pĂ„ ett fik alldeles i början med tidens populĂ€ra pansarbehĂ„ och bröst som sticker ut som raketmissiler under en jumper som kunde vara en korsett och sĂ€ger till en grabb [‘tjomme’, sa man nog om man bodde i förorten söder om stan 1956] med kaffe och kanelbulle och den dĂ„ obligatoriska cigaretten i mungipan [som Bogart och Bacall, Brando och Jimmy Dean, som Jean Gabin och Yves Montand och Simone Signoret]: “Har’u sett Robban pĂ„ sista ti’n?” – “NĂ€. Eller
 jag sĂ„g’an nog i förrgĂ„r.” – “Ja, men dĂ„ sĂ„. Kan du slenga en helsning till’an nĂ€r’u ser’an nesta gĂ„ng?”
Jag fryser till is nÀr jag hör sÄdant. Slenga en helsning. Bara i svensk film frÄn 50-talet: omöjligt i varje annat sammanhang. Den enda repliken var vÀrd hela intrÀdesbiljetten. Sedan kunde man gÄ.
Jag var ingen förstagluttare Ă„r 1956: dĂ„ gick jag redan i realskolan. Men jag har aldrig hört nĂ„gon i Stockholm snacka som hon pĂ„ fiket i filmen. Kanske för att jag inte vĂ€xte upp i Bagarhöjden och MĂ€larmossen? – NĂ€r slengde du sjelv en helsning senast?
Vem minns inte Ànnnu Birgitta Andersson i Flickan i regnet frÄn Äret innan? En sÄdan magnifik outfit som hennes har nog aldrig exponerats mer hÀnsynslöst Àn dÀr: Jane Russell och Brigitte Bardot x 2.
Var blev den trevliga jumpern av? Man ser nÀstan aldrig nÄgon som har det nu för tiden. Jag tycker att kvinor antingen ska ha jumper eller inga klÀder alls. Annars fÄr det vara.