this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Utan skyddsnät

Brändövägen 8 Brändö är första delen av Henrik Tikkanens självbografiska romantrilogi som är en svidande uppgörelse med författarens finlandssvenska borgerliga bakgrund utkom 1975. Den följdes av Bävervägen 11 Hertonäs året därpå och Mariegatan 26 Kronohagen 1977.
Samma år som Brändövägen gav Henriks hustru Märta ut Män kan inte våldats och 1978 kom Århundradets kärlekssaga om hennes destuktiva alkoholistäkenskap med sitt livs stora kärlek Henrik T. 1976 gjorde Ulf Lundell succédebut med romanen Jack som genast av recensenterna utnämndes till en ’generationsroman’ på svenska fast den så klart inte når upp till förebilden Jack Kerouacs klassiska On the Road som skrevs rent på tre veckor i ett furiöst tempo på en enda lång rulle skrivmaskinspapper om Dean Moriarty och polaren Sal Paradise aka Neal Cassady och Kerouac själv på väg kors och tvärs i bil genom 40-talets USA mot en bakgrund av jazz och poesi, brudar och vin och knark. Manuset till The Bible of the Beat Generation avslutades i april 1951 och publicerade 1957 av Viking Press. On the Road är en av de bästa böcker som har skrivits i USA. Men inte av en amerikan som man kunde tro, utan av en fransk-kanadensare.

jack1

1976 reste jag med båt från Stockholm till Helsingfors för att göra en serie radioprogram med Henrik och Märta. Med ombord hade jag Kerstin Thorvalls alldeles nyutkomna bekännelseroman Det mest förbjudna med ett av den svenska litteraturhistoriens fulaste bokomslag. Jag börjde läsa Thorvall på båten och fann den… outhärdligt tråkig: bara ett sterotypt och kärlekslöst knullande sida upp och sida ner. Thorvall var ingen betydande författare då och inte någon vidare konstnär heller. Och hon har inte blivit bättre med tiden. Jag tror inte att Kerstin var feminist för fem öre utan bara sig själv och sitt komplicerade sexualliv närmast. Jag tror att Kerstin hade blivit förbannad om hon hade vetat att hon fyrtio år senare skulle hyllas som en litterär feministisk ikon. Vadfan, litteratur åldras inte baklänges och böcker blir vanligtvis inte bättre med åren! Det är det bara vin och whisky som blir.
Jag förstår ju att jag kan råka ordentligt i klistret för att jag säger detta. Men jag har också rätt att tycka och alla behöver inte flyta viljelöst med strömmen som ett stycke drivved på Indiska oceanen eller en korksmula i den svenska ankdammen.

jack2

I teveprogrammet Babbel utsågs häromåret Det mest förbjudna till en av endast fem böcker som skulle ingå i en svensk litterär kanon det vill säga omistliga verk som man bara måste ha läst. Det är en skrattretande utmärkelse som kastar ett löjets skimmer över den enväldiga juryn och det är bara av barmhärtiga skäl jag inte nämner deras namn här.
De övriga böckerna är Mobergs Utvandrarepos och Eyvind Johnsons Strändernas svall och Tove Jansson och Pappan och havet och Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre. Jag är med på Eyvind och Ville i Momåla. Men var är den försupne urmakaren i Stockholm, ”utan ur, verkstad och förlag” och krognymfen Ulla, Fader Berg och Movitz och Mollberg och de andra härligt vilsekomna existenserna i 1700-talets Stockholm? Julie och betjänten Jean? Doktor Glas och Yngve Frej?
Kom igen nu! CMB och Hjalmar S och Stig Claesson är Sveriges bästa författare! Forssell och Carl Fredrik R och Öyvind Fahlström också.

Enligt sig själva är Giljotin och Ranelid bäst och Majistern bättre ändå. Upplagt för nävkamp och pajkastning. Bara Atterbom är sämst av allihop.

jack5jack6