this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Treasure-hunters on the taiga

[Correspondence Caroline 24 Sequel to: Snart med snorkel och cyklop]

I natt nÀr Mr Black och Mr Blue och jag var ute pÄ vÄr vanliga rödvinsraid mot de sydvÀnda sluttningarna pÄ Kozyrevskij och Kljutjevskaja Sopka kom ett gÀng svenska storföretagsdirektörer pulsande genom snön mitt i den sotsvarta snÄlblÄsten frÄn Kurilskoyesjön. De hade gÄtt vilse och ville veta var de befann sig nÄgonstans.
Det visade sig strax att de hade nappat pÄ ett anonymt erbjudande att komma till den sibiriska tundran och plocka bonusbelopp och rörliga ersÀttningar under snön.
Men vad i helvete? sa vi i korus. Det Àr ju helt fel Ärstid för bonusar nu. Bonusar förekommer endast vid lucia och midsommar.
I alla fall officiellt. Annars fÄr det bli fiffel och fusk, förstÄs.

I det matta skenet frĂ„n Stora och Lilla björn tittade vi nĂ€rmare pĂ„ den lilla tilltufsade turisttruppen frĂ„n Töreboda och Timmernabben. DĂ€r syntes en falsk blondin som grĂ€t över sina borttappade bonusar och lĂ€ngst bak hördes en gammal farbror i ful grĂ„ mössa skrika: “Är du dum i huvet?? Jo, det Ă€r du. Du Ă€r dum i huvet, din jĂ€vel!” rakt in i det oĂ€ndliga becksvarta sibiriska mörkret.
Vad kunde det vara för en idiot? Han sÄg pÄ pricken ut som snÄljÄpen och procentaren Ebenezer Scrooge i Dickens spökhistoria till jul. Mr Blue tystade gaphalsen med en stenhÄrd och vÀlriktad isboll rakt i planeten och sÄ blev det tvÀrtyst i de bakre leden.

I bakgrunden skymtar jag bestĂ€mt Jacob Wallenberg och Hugo Stenbeck och Michael Treschow ocksĂ„. De Ă€r inte heller nöjda med sina lumpet lĂ„ga löner hemma och tĂ€nkte förstĂ€rka sina ihĂ„liga och undangömda bankkonton genom svarta inkomster frĂ„n taigan och tundran och sedan Ă€gna sig Ă„t lite trevlig tax dodgin’ pĂ„ Cayman och Cook Islands.

Tax dodger on his way back from the tundra

Bonusblondinen och de andra börsklipparna frÄn Stockholm ville komma hem nu meddetsamma, men de visste inte hur det skulle gÄ till för ingen av dem talade infödingarnas sprÄk och sÄ hade de blivit bestulna pÄ hela reskassan av den i dessa trakter ökÀnda rÄnarligan The Mammoth Marauders.
De hade en reseledare förut som talade en massa utlĂ€ndska sprĂ„k, men honom hade de förlorat i den lilla byn Ojmjakon en dag nĂ€r det var minus 72 och den mĂ„ngsprĂ„kkunnige frĂ„n Sverige hade kallat jakuterna i byn för pysslingar och lilliputtar. Det sista de sĂ„g av honom var nĂ€r byborna jagade honom lĂ€ngs Indigirkaflodens dalgĂ„ngar genom Tjerskij och Momskij mountains mot Kolyma Bay och dĂ€rifrĂ„n rakt ut Östsibiriska sjön.
Jag hörde inte sÄ noga pÄ deras planösa tjatter, för jag hör inte sÄ bra i mörker, men jag tyckte att de sa att han hette Carl-Henric eller nÄgot.
Om jakuterna hade vetat att det var han som hÀllde ut hundra tusen miljarder typ liter olja i havet hade de grÀvt ner Carl-Henric till hakan i permafroten och slÀppt lös ett gÀng mammutar och myskoxar att kuta fram och tillbaka över honom.

Vi lĂ„nar fattiglappen med mössan nĂ„gra av vĂ„ra vĂ€rdelösa spelmarker och pekar i vilken riktning som helst bara inte den vi tĂ€nker gĂ„: Åt det hĂ„llet Ă€r hem.
GubbjÀveln rÀknar noga vÄra lÄtsaspengar nÀr han tror att ingen tittar pÄ och gömmer dem sedan i ett lönnfack i den fula grÄ mössan.
Inte gör det mig nÄgot om de gÄr vilse igen och aldrig mer Äterfinns. Kanske med lite hjÀlp pÄ vÀgen av en bamsebrunbjörn frÄn Kamtjatka?

Jag undrar om blÄstjÀrten kom fram och om Caroline hittade till Bykrogen Brostugan och om PDF #1 var nykter nÀr hon kom. Om Caroline lyckades skaka av sig förföljarna frÄn Ville Vesslas VÀrstingar (VVV) och utföra sitt livsviktiga Àrende borde en förtrupp frÄn PDF synas över horisonten nÀr solen gÄr upp igen i mitten av maj.
Jag tror att det ordnar sig: man kan alltid lita pÄ en rÀvÀngel i sÄdana angelÀgna saker.

A helpin’ hand out in the wild