this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Skratta Pajazzo

PÄ Familjesidan i Dagens Nyheter presenterar tidningen i dag glÀdjeinspiratören Anki Lindström: hon lÀr mÀnniskor att skratta.
Var utbildar man sig till det? Kan jag ocksÄ bli fil.dr i gapflabb?
Behöver vi skrattmagistrar i Sverige? Det stÄr i artikeln att svensken skrattar i genomsnitt sex minuter om dagen. Att jÀmföra med de dÀr trista och trÄkiga fransmÀnnen som dricker vin och Àter sniglar och bara skrattar en minut varje dag. JÀttedÄligt.

Men tĂ€nk om skratt och grĂ„t egentligen Ă€r samma sak? Det finns mĂ€nniskor som ‘grĂ„ter av glĂ€dje’ och jag har hört om en kvinna som skrattade okontrollerat nĂ€r hon hittade sin dotter drunknad i badkaret.
Kunde vi alltsĂ„ lika gĂ€rna grĂ„ta som skratta – om vi inte visste att vi ska skratta Ă„t Robert Gustafsson och Parlamentet och Babbens bĂ€sta?
Och grÄta klÀdsamt pÄ fasters begravning och stilla för oss sjÀlva nÀr tjejen har stuckit och vÀrdet pÄ vÄra aktier faller som en grÄsten rakt ner i kÀllaren?

Det sÀgs att ett gott skratt förlÀnger livet, men Charlie Bird Parker skrattade ihjÀl sig innan han var trettiofem nÀr han sÄg en trollkarl i teve. SÄ hÀr sÀger Jack Kerouac i dikten Charlie Parker: