Skratta Pajazzo
På Familjesidan i Dagens Nyheter presenterar tidningen i dag glädjeinspiratören Anki Lindström: hon lär människor att skratta.
Var utbildar man sig till det? Kan jag också bli fil.dr i gapflabb?
Behöver vi skrattmagistrar i Sverige? Det står i artikeln att svensken skrattar i genomsnitt sex minuter om dagen. Att jämföra med de där trista och tråkiga fransmännen som dricker vin och äter sniglar och bara skrattar en minut varje dag. Jättedåligt.
Men tänk om skratt och gråt egentligen är samma sak? Det finns människor som ‘gråter av glädje’ och jag har hört om en kvinna som skrattade okontrollerat när hon hittade sin dotter drunknad i badkaret.
Kunde vi alltså lika gärna gråta som skratta – om vi inte visste att vi ska skratta åt Robert Gustafsson och Parlamentet och Babbens bästa?
Och gråta klädsamt på fasters begravning och stilla för oss själva när tjejen har stuckit och värdet på våra aktier faller som en gråsten rakt ner i källaren?
Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, men Charlie Bird Parker skrattade ihjäl sig innan han var trettiofem när han såg en trollkarl i teve. Så här säger Jack Kerouac i dikten Charlie Parker:
This entry was posted on Tuesday, April 26th, 2011 at 07:02 and is filed under Loup-Garou. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
