this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Polare på parnassen

Nu har den Eländige ställt till det för sig. Igen. Han har fått för sig att skriva en hyllningsblogg till sin näst efter Pimme och Uffe stora idol Tompa i Världen idag. Dessvärre har han snurrat på sig skorna åt fel håll just denna dag, för den Eländige trasslar in fötterna i varandra redan innan han hunnit två steg på väg. Han viskade till oss att vi aldrig är ensamma, ska det väl vara? Och inget annat.

Utan att egentligen göra särskilt mycket själv har han blivit folklig. Lill-Babs är också folklig, och vad hon har åstadkommit i livet vet jag inte. Christer Sjögren och Lotta och Jonas & Mark och han som kör bingotombola i Göteborg nu. De säger att Kron-Kalle var folklig för att han hellre söp med beväringar och allmoge och unga damer än umgicks med hovnarrarna och nickedockorna i Stockholm. Fridolf Rhudin och Thor Modéen och notoriske tjuvskytten Nisse på Åsen: mellan 1949 och 1969 odödliggjord i 19 lika överlägset usla filmer av Ragnar Frisk. Jag tror att ICA-Stig och Plura också kan kallas folkliga. Babben gör sitt bästa men når inte ända fram ens med de stora melonerna som murbräckor rakt in i den svenska folksjälen.
Astrid, förstås. Fast hon var nog mer folkkär än folklig. Och så Tompa, då. Utan nån egentlig ansträngning alls. Så där bara: en folklig naturbegåvning.

karxv

När den Eländige ljudar sig genom Tompa behöver han inte bläddra i sjutusen ton lexikon för att förstå vad Tompa skriver om. Precis som när den Eländiges egen opoetiska ådra flödar fritt och för några år sedan gjorde Tompa som aldrig släppte någon utomstående innanför dörren annars ett undantag för den Eländige fast det nog var mest SVT Tompa tog emot i hemmet på Södermalm och äntligen fick Tompa ynnesten att möta den Eländige och hans dikter. Den Eländige har varit pinsamt stolt över detta sällsynta möte två diktarfurstar emellan varje dag sedan dess men jag undrar om det inte var Tompa som borde vara mest mallig över att ha fått jämföra sina dikter med den Eländiges egen fullfjädrat fulländade lyrik.
Själv är jag av uppfattningen att all stor litteratur ska vara åtminstone al dente. Annars är den ingenting att ha och är inte stor utan liten. Bevare mig för Bo Setterlind och Lasse Stefanz!

Tompa är framför allt frisksportarnas poet, trumpetar den Eländige trosvisst. Och jag som ända till denna dag har trott att det var den atletiske fäktmästaren och fosterlandsvännen Per Henrik som var just det. Där ser man hur fel man kan ha!

Och ändå dog Tompa i torsdags. Livet är orättvist. Bara döden är rättvis. Kanske är döden rent av… folklig i ordets mest vidsträckta betydelse i det att den drabbar oss alla?

ling