this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

One more time

Jag skrev i bloggen Up Yours! eller Mannen utan moral den 6 juni i Är att det inte Àr Majistern som har kommit pÄ alldeles sjÀlv att Sveriges egentliga nationaldag inte Àr denna dag utan midsommarafton och att andra har uttryckt samma synpunkt för honom.
Det har jag ocksÄ gjort men inte i den hÀr bloggen som jag hade för mig dÄ utan pÄ annan plats och i ett annat sammanhang. SÄ hÀr skrev jag den gÄngen, fast utan bilder:

NĂ€r den svenska nationaldagen firades som helgdag för andra gĂ„ngen nĂ„gonsin den 6 juni 2006 skedde det i Stockholm med att den i sĂ„dana sammanhang aldrig frĂ„nvarande H Lindqvist berĂ€ttade om Stockholms historia pĂ„ Stortorget och att finansborgarrĂ„det Annika Billström (S) talade i KungstrĂ€dgĂ„rden samtidigt som 30 000 flaggor delades ut till dem som lyssnade. EfterĂ„t invigde Electric Banana Band med barnens idoler Trazan och Banarne sin stora sommarturnĂ© “till glĂ€dje för alla smĂ„ och stora” och anordnade Stadsmuseet en vandring “bland latrinhögar och [
] nedlusade horhus”. TrĂšs chic.

PÄ Stadion firade bland flera andra Eva Dahlgren och Robert Wells med HÄkan Hellström och Petter. I Skansens festprogram annonserades kungens och drottningens obligatoriska nÀrvaro pÄ Solliden. Samt musikunderhÄllning med Tomas Ledin och Christer Sjögren.
Den senare hade alldeles innan gett ut en skiva dÀr han tolkar Presley pÄ vÀrmlÀndska: dÀrför sjöng och sprattlade Sjögren pÄpassligt till rockklassikern King Creole pÄ Sollidens scen.
Det Àr uppenbart att osÀkerheten Àr stor hos arrangörerna om hur den svenska nationaldagen firas bÀst i teve: jag tror att Elvis hade blivit lika förbluffad över valet av Sjögrens repertoar som kanhÀnda DDMM pÄ hedersplats bland publiken.
Och sĂ„ mĂ„ngkamperskan Carolina KlĂŒft som pratade om sig sjĂ€lv i tredje person nĂ€r hon höll talet till nationen, fastĂ€n bĂ€ttre talare borde finnas i landet att skriva tevekontrakt med.
FrÄn Skeppsholmen gungade multikulturella Sverigeparaden i vÀg till Stadion klockan tvÄ, och frÄn KungstrÀdgÄrden avgick ett mer stilenligt festtÄg klockan halv sex till det kungliga firandet pÄ Skansen.

I ett avlÀgset Husby syntes ingen Banarne och ingen Petter rappare: dÀr bjöds i stÀllet samma dag pÄ kurdisk folkpop. Och i Farsta gÄrd lika lÄngt Ät andra hÄllet frÄn huvudstadens centrum fick alla som deltog i romsk barndans en liten svensk flagga av papper. I RÄlambhovsparken grillade Parkleken korv hela dagen.
Fast det Ă€r Ă€ndĂ„ i förorten och inte pĂ„ Stockholms Stadion pĂ„ Östermalm Petter har sina flesta fans.

Leif Furhammar Ă€r professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet och skriver sedan lĂ€nge om teve i Dagens Nyheter. Jag tycker att han gör det bĂ€st i Sverige. Furhammar sĂ€ger sĂ„ hĂ€r om nationaldagen i rutan Ă„r 2006: “[
] en skĂ€rande blandning av rĂ„ realism och platt pekoral. Det började tidigt med rĂ„heterna i nyheterna. Extremister till höger och vĂ€nster tog dagen till förevĂ€ndning för att pĂ„minna om att Ă„tminstone vĂ„ldet och hatet Ă€r evigt hĂ€r i vĂ€rlden och hĂ€r i landet. Sedan var det den kompakta Skansenidyllen som ett tag blev metafor för nationen”. Furhammar kallade Sjögrens framtrĂ€dande “supervulgĂ€rt”.

Annina Rabe och Lena Andersson i Svenska Dagbladet Ă€r ocksĂ„ urstyva tevetittare. Anders Björkman i Expressen kan var riktigt jĂ€vla elak. Jag hade velat nĂ€mna Johan Croneman i DN ocksĂ„: han Ă€r ibland roligast av allihop. Men sedan den annars för det mesta pĂ„litlige JC bortom sans och vett har upphöjt en av fyrans segaste soffsittare till en “helt överlĂ€gsen” programledare i landets mesta frukosttelevision mĂ„ste jag vĂ€nta med det. Hans mĂ„ttlösa hyllning saknar sannolikt motstycke i den svenska nutida tevekritikens historia: recensionen kunde inte vara mer översvallande Ă€n om texten hade skrivits av programledaren sjĂ€lv. Eller hoppas recensenten pĂ„ att sjĂ€lv fĂ„ en inbjudan att sitta med vid fyrans frukostbord en lördagmorgon? NĂ„gra fler som kan skriva bra om teve kĂ€nner jag inte.

Samma nationaldagskvĂ€ll Ă„r 2006 sĂ€ndes det sista Debatt nĂ„gonsin i teve frĂ„n Göteborg. Man undrar hur den redaktion tĂ€nker som bjuder in Kristi brud för att informera om “lĂ€get i nationen” just denna dag. Hon talade ocksĂ„ stendött och spikrakt in i kameran till varje tittare och meddelade att hon har lagt mĂ€rke till ett pĂ„gĂ„ende “moraliskt förfall” i landet. Bisarrt.

Nationaldag? Jag vet inte. År 2006 inföll den 6 juni omedelbart efter den numera avskaffade annandag pingst, varför nĂ€stan alla arbetande svenskar tog ledigt denna dag i alla fall. Redan pĂ„ fredagen Ă„kte alla som kunde och hade ‘klĂ€mdag’ ut pĂ„ landet. DĂ€rför var Stockholm den 6 juni 2006 lika tom pĂ„ mĂ€nniskor som pĂ„ midsommardagen.
DÀrför vet Ànnu nÀstan ingen svensk hur man firar nationaldag pÄ det dÀr Àckligt klÀmkÀcka och ribbstickade viset som norrmÀnnen gör: de jublar tillsammans Ànda till nÀsta dag med 100 mÀssingsorkestrar lÀngs Karl Johann i Oslo den 17 maj.

Svensken firar nationaldag för sig sjÀlv med mygg och myror och svÀrmor i sommarstugan.

[See also blog HÀrliga horor pÄ Haga Revisited]