this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Om jag inte får prata i Sommar i SR P1 dör jag

När Majistern besvarar sina egna frågor till sig i själv i Dagens Nyheters sommarserie Hej, kulturarbetare! vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag väljer det förstnämnda: jag tycker att det är så patetiskt att se män över 40 gråta hela tiden över ingenting.
Jag är mer rädd för såna människor än för andra: jag tror att de är kapabla till vilka ohyggligheter som helst.

Eller är frågorna komponerade av tidningens kulturredaktion? I så fall är DN att beklaga. Min favoritsvordom. Om en av dessa skulle försvinna – internet eller månen vad skulle du välja? Frågor för en med samma musiksmak som eleverna grundskolan.

“Eftersom jag både skriver om italiensk fotboll i Expressen och ger ut skivor får man nog säga att samtliga drömmar [om att bli fotbollsproffs i AS Roma och rockstjärna och författare] har blivit sanna.”
Att skriva om fotboll i Bladet är inte detsamma som att vara författare och att läsa pueril ‘poesi’ till ackompanjemang på gitarr av ett gammalt vinfyllo inför en fåtalig landsortspublik är inte att vara rockstjärna.
Fråga Uffe och Jocke och Mick, får du höra!

Lyrik som man behöver lexikon för att begripa, pjäser där alla skriker teatraliskt (fast det nog hör till teaterns inneboende ‘rekvisita’ att man får vara lite ‘teatralisk’ där), installationer och mimande människor i för trånga kläder får det att krypa i Majistern.
Och i Operabaletten som Majistern högaktar och så ofta besöker för att han tror att han blir mer finkulturell då har de tajtare kläder ändå och aldrig är det nån som säger nåt där heller.

birro

“När vi sände Karlavagnen i P4 kallade jag mig alltid för Totti. Det gör mig pinsamt stolt när folk fortfarande ropar Totti efter mig. Vi har även döpt vår son till Totti… Det är bra grejer.”
Vilka ‘vi’? Var ‘hon’ verkligen med på det? Hur ‘bra’ är de där ‘grejerna’? Egentligen?

“Jag har fyra författare som är noga och sakligt sorterade. Det är Ulf Lundell, Stephen King, Bruno K Öijer och Marcel Proust. Deras böcker måste stå i bokstavsordning. Resten kan stå där de står.”
Det vill säga: resten skiter Majistern i och frågan är om han har några andra böcker.
Var i hyllan placerar Majistern novellsamlingarna Les Plaisirs et les Jours och Pastiches et Mélanges och Marcels aldrig avslutade ungdomsverk Jean Santeuil? Jag utgår från att han studerar sin favoritförfattare på originalspråket och inte nöjer sig med några urvattnade och bleksiktiga översättningar. Så där som bara amatörer gör.
För dig som inte är självklart bekant med Marcel kan jag berätta att det är en av de dödtråkigaste författare som någonsin har skrivit en bok.

augustsean

I sommar läser Majistern så lite som möjligt och han drömmer om att åka på husvagnssemester med Strindberg och huvudrollen i filmen om honom själv ska spelas av Sean Penn.
Om Majistern var kulturminister [sic] fast han inte ens blev partledare skulle han döpa om Arlanda till Joakim Thåström Airport och alla gågator i alla svenska städer skulle heta Karin Boyegatan och Majistern skulle tvinga P1:s sommarredaktion att låta honom sommarprata, för annars får Majistern aldrig göra det.

Det ekar ödsligt och olycksbådande som från Benito och Berlusconi över DN:s kulturbilaga torsdagen den 15 augusti 2013.

badman