this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Nytt varje gÄng

Det hÀnder att jag fÄr förra veckans tantidningar och skvallerblaskor i min brevlÄda. Jag vet inte vem det Àr som placerar dem dÀr, men jag tror att det Àr en Àldre dam som bor nÄgostans strax ovanför mig.
Fast ibland Ă€r tidningarna ett helt Ă„r gamla. Vad ska jag med dem till, tĂ€nker jag dĂ„. Vem vill ha gammalt skvaller? Men sĂ„ tĂ€nker jag lite till: om jag inte har sett alla intill förblandning identiska bilder dĂ€r Arne Vajsing med son och MĂ„larfirma Billgren & Billgren AB pĂ„ biopremiĂ€rer förut Ă€r ju tidningarna lika ‘nya’ som dĂ„ i alla fall.

I min brevlÄda

SĂ„ dĂ€r bakvĂ€nt har jag alltid tĂ€nkt. NĂ€r jag gjorde radioprogram en gĂ„ng gick de alltid i repris dagen efter eller ibland nĂ„gon vecka senare. Men aldrig senare Ă€n sĂ„. Fast jag tyckte alltid att det var nĂ„got slags… second hand, nĂ€r programmen sĂ€ndes andra gĂ„ngen.
Men det var det ju inte. Mina program var ju lika ‘nya’ varje gĂ„ng för dem som inte hade hört dem tidigare. Som med det avlĂ€gsna ljus vi ser pĂ„ himlen frĂ„n stjĂ€rnor som har slocknat för mĂ„nga hundra miljoner Ă„r sedan och har fĂ€rdats oavbrutet genom rymden sedan dess. Det har bara inte hunnit hit förrĂ€n nu.
Borde vi kalla ett sĂ„dant ljus… begagnat? Knappast.

FrÄn vÀldigt lÄngt borta