this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Nollor vÀger ingenting

[Forts fr blogg Pretentiös primadonna]

Postmodernismen har sedan det sena 1900-talet med en i dag nÀrapÄ obegriplig arrogans snyltat in sig pÄ en rad vetenskapliga omrÄden med ansprÄk pÄ att rent av styra deras verkamhet. Den inrymmer bland Ätskillig annan metafysisk brÄte Àven moraliska Àrenden.

Den forskare som inte blint följer den postmoderna kulturvetenskapens teoretiska husgudar framstĂ€lls gĂ€rna som oseriös: en vilseledd varelse med blicken stadigt fĂ€st pĂ„ sina skor dĂ€r han flĂ€nger omkring mycket nĂ€ra jordytan pĂ„ jakt efter blott och bart banala erfarenheter, utan överblick och utan varje framtidsutsikt – en förlorare som inte begriper att hans stillastĂ„ende och nĂ€rsynta empiriska forskning aldrig kan leda till sann (postmodern) förstĂ„else. Postmodernismen stĂ€ller sig bredvid och ser viktig ut. Den Ă€r inte blott riktigare: postmodernismen Ă€r… noblare.
Och ÀndÄ: Àven om femtio miljoner mÀnniskor sÀger nÄgot idiotiskt, Àr det fortfarande idiotiskt. Vad ska man ocksÄ vara i stÀllet för noggrann? SlÀpphÀnt?

Nollor vÀger ingenting. DÀrför flyter de ovanpÄ: alltid med strömmen. Psykoanalytikern och en av postmodernismens förgrundsfigurer Jacques Lacan har ocksÄ presenterat den utomordentligt fÄniga snilleblixten:

Det professor Lacan pĂ„stĂ„r sig ha identifierat med roten ur –1 Ă€r, lĂ€s och begrunda, “l’organe Ă©rectile”: en erigerad penis. Sa jag adjö nĂ€r jag kom?
Jag har aldrig förstÄtt varför Lacan Àr sÄ intressant för vÀldigt mÄnga. Vad han skulle kunna tillföra vetenskapen som den inte klarade sig lika bra utan Àr Àn mer obegripligt.

Nu intrÀffar det emellertid att vi frÄn tid till annan kan iaktta fenomen omkring oss som Àr möjliga att nöjaktigt förklara ocksÄ utan varje vidhÀftande teoretisk bruksanvisning: det omedelbara Àr sÄ att sÀga ögonblickligen tillgÀngligt. Den brittiske historikern Eric J Hobsbawm uttalade följande uppfattning i The New York Book Review i december 1992, omtryckt i boken On History 1997:

Den likaledes brittiske marxistiske litteraturvetaren och professorn i kulturteori vid universitetet i Manchester, tidigare under tio Är professor i litteratur i Oxford, Terry Eagleton sÀger sÄ hÀr:

Och: