this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Nästan nikotingul

Jag hade inte tänkt berätta det här.
Men en gång när jag var i Stockholm för rätt länge sedan såg jag Björn Ranelid. Det hade jag bara gjort i teve förut. Men då desto fler gånger.
Det h√§r var i slutet av sommaren och Bj√∂rn k√∂rde sin m√∂rkgr√∂na Jaguar. Med registreringsskylten… RANELID. S√• att alla fattar?
Mer pissgul i kalufsen än annars. Som halmen korna har stått och trampat på för länge. Rätt ful färg, tycker jag. Bronserad till max: nästan nikotingul. Självklart med skjortan uppknäppt ner till naveln.
Som raggarna på 50-talet när de kom in till stan från Stallarholmen och cruisade nercabbat Kungsgatan upp och ner. De knäppte inte skjortan ens på vintern.
Björn cruisade också. Hornsgatan upp. Och sen Hornsgatan ner. Och så upp igen. Ner. Och upp. Så där höll han på: från Mariatorget till Zinken tur och retur. Så sakta det går att köra utan att stanna. Jag trodde inte att det var sant. Eller medverkade jag i en surrealistisk fars utan att veta om det?
Var tvungen att investera i en i en gelato till i kiosken på torget för att lugna ner mig. Vanilj och banan.
Sedan satt jag d√§r p√• en b√§nk i tv√• timmar och tittade. Jag kunde liksom inte l√•ta bli. Var n√§stan f√∂rstenad av fasa. N√§r jag vacklade i v√§g till slut mot civilisationen p√• andra sidan Slussen k√∂rde jubel√•snan i den m√∂rkgr√∂na bilen fortfarande fram och √•ter fram och √•ter fram och… J√∂sses, jag m√•r illa √§nnu.

I kväll ska stollen stuffa också. I teve. Direkt. Jag samlar ihop resterna efter min fransiga fallskärmsfrack. Och sticker till Fantasy land. Där den hemliga snön bara faller över dem som förtjänar det mest.

Cruiser med uppknäppt skjorta