Milk Cow Blues
Att stå och stirra på gamla skelettdelar i en glasburk är “ett väldigt konkret sätt att tro”. Så tycker i varje fall Majistern. Och han borde ju veta, för Majistern tror så att det sipprar och bubblar ur skorna och räcker och blir över för dig och mig också.
Håll i dig hårt nu, för det här går inte heller av för hackor:
“Äktenskapet var tidigare en skruv i samhällskroppen men sedan detta samhälle allt mer kommit att lösgöra sig från allting av värde, så är bröllopet nu istället en gerillahandling, en rörande, vacker seger över döden och tristessen.”
Det måste vara världens största gerillarörelse, i så fall. I Sverige gifter sig cirka 100 000 människor varje år, och under hela 2000-talet har siffran ökat för varje år som gått.
Men det är det bara Majistern som inte har fattat: “Människor trotsar den politiskt korrekta mallen och […] gifter sig.” Mer korrekt än Majistern finns det ingen som är.
Gårdfarihandlare i gerillabranschen
“När våra för tidigt födda barn dog begravde vi dem. […] Det var fasansfullt. Men det var också helt nödvändigt.” Just så. Det är lag på det i Sverige. Att man måste begrava de döda: dem får man inte hålla på och ränna runt med hur som helst.
Majistern ska gifta sig också. I Venedig. “När resten av världen ljuger fram Paris som kärlekens stad lämnar de Venedig fritt.” Där ska Majistern “lova för Gud […]”. Lova ‘inför’, möjligen. Annars går det bra utan preposition också.
Och vad har Paris gjort för att misshaga Majistern så? Förresten kan man gifta sig i Sme’backen också. Och i Gesäter i Dalsland. Det har jag gjort.
Lika bra som Venedig
När Majistern har gift sig ska han sluta “mjölka döden”. Det är därför han gör det: gifter sig. Jag medger att det är snurrigt. Men Majistern skriver så.
Brottningsmatch med Döden?
I Världen i dag meddelas även för säkerhets skull att tidningens krönikör fick ja på sitt frieri. Vilken tur: annars hade Majistern fått stå där ensam och glo på några benknotor i Venedig.
Men det är en sak som bekymrar mig: jag har aldrig varit med om tidigare, utom när Kickan och Janne skulle till, att en så trivial sak som att någon ska gifta sig har basunerats ut på samma sanslösa vis som i Majisterns fall.
Är han någon särskilt ömtålig och dyrbar person som kräver mer uppmärksamhet än andra? En kändis, rent av?
Ska vi slå vad om att TV4 hänger på och sänder direkt i två dagar? Steffo och Såphal och skånska Suzanne rapporterar på plats och Saft sköter kringsnacket i hemmastudion.
Farbror Fritte hänger på så klart: han kommer vinglande med sin vinkorg, för det gör Fritte alltid när det är gratisdrickande på gång.
Men farbror Fritte försvinner rätt snabbt ur sändning: han faller med sin korg överbord från gondolen och uppslukas av Giudecca Canals virvlande vattenströmmar. Bara hatten av halm syns guppa spöklikt under Ponte di Rialto.
Det fanns inte ens en liten vit kanin i hatten
This entry was posted on Thursday, January 6th, 2011 at 07:02 and is filed under Captain Marvel, Kabaré Karolina, Loup-Garou. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
