this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med tvekan godkänd

Nej, jag gillar inte tatueringar. Jag tycker att tatueringar är fula. Fast det kanske jag inte vågar säga? I dag när fler människor verkar vara tatuerade än dem som inte är det. Och tänk, alla jag känner som är tatuerade. De skickar väl aldrig ens ett julkort mer?
När jag var ung var det mest sjömän och kriminella som var tatuerade. Jag kunde, av ett slags sentimentala skäl, uppskatta en taffligt tillkommen skuta för fulla segel på en befaren beckbyxas nakna bröst och hjärtat på överarmen med texten Mamma. Kanske Karl-Alfreds ankare och en söderhavsböna i bastkjol också. Men resten: nej, fy fan.
N√•gra jag har talat med och som √§r tatuerade s√§ger att de har gjort det i opposition mot det etablerade och konventionella. Men vad √§r det f√∂r ‚Äėopposition‚Äô n√§r snart alla √§r tatuerade? √Ąr man inte mer banal √§n uppk√§ftigt rebellisk d√•? Det √§r ju som att g√• med socialdemokraterna p√• f√∂rsta maj och demonstrera mot sig sj√§lv. Snart √§r det v√§l bara jag kvar som g√∂r uppror mot den numera mycket konventionella och allm√§nt accepterade kroppsm√•lningen?
Vilka är de människor som tatuerar in sina barna födelsedatum på armen? Kommer de inte ihåg när ungarna fyller år annars? Fru Billgrens inköpslista: handlar hon samma saker varje dag på 7-Eleven?

Med begränsat sortiment?

Tatuering har förekommit i tusentals år i många kulturer över hela världen. I vårt land var både vikingar och de som levde på bronsåldern tatuerade. Då var tatueringar ännu inte utsmyckning utan kanske en del i ett religiöst eller magiskt och även medicinskt sammanhang. Men sådant övernaturligt krimskrams behöver ju ingen människa i vår tid. Nu när vi har Let’s dance och Melodifestivalen att trösta oss med.
Den √§ldsta tatuering vi k√§nner till har hittats p√• den √∂sterrikiske ismannen √Ėtzi som levde och dog f√∂r 5 300 √•r sedan.

Med tvekan godkänd