Kan man heta så?
Inom arkeologin händer det att människor från forntiden uppkallas efter platsen där de har påträffats: Hågahövdingen, Egtvedpigen, Tollundmanden, Osebergsdronningen. Sipánhärskaren: El Señor de Sipán.
Sådana fiktiva namn ges i dag även till en del särskilt uppmärksammade brottslingar: till exempel Yngsjömördaren. Men även idrottsmän kan uppkallas efter platsen där de uträttat sina storartade sportsliga bedrifter: till exempel Rio-Kalle (Karl Svensson; legendarisk målvakt i Helsingborgs IF 1943–1962 och bronshjälte i VM i fotboll i Brasilien 1950; även VM-silver i Stockholm 1958). Men ingen The Bronx Bomber (Ingemar Johansson; världsmästare i professionell tungviktsboxning 1959–1960).
Sådana personer kan även få namn efter platsen de kommer ifrån eller där de kanske inledde sina karriärer: till exempel Mora (Nils Karlsson; OS-guld i längdskidåkning 50 km 1948; tre segrar i Holmenkollen 1947 och 1951; nio vasaloppssegrar 1943–1953, varav sju i rad 1945–1951; 17 individuella SM) och Nacka (Lennart Skoglund; ännu oöverträffad fotbollsekvilibrist i bland annat IK Stjärnan 1943 samt Hammarby IF 1944–1949 och 1964–1967, FC Internazionale i Milano 1950–1959 och en halv säsong i Kärrtorps IK [div. 4] 1968; italiensk mästare två gånger samt VM-brons 1950 och silver 1958) och Tumba (Sven Tumba, före 1965 Johansson; Sveriges genom tiderna bäste ishockeyspelare: tre VM-guld 1953 och 1957 och 1962; silver och brons i OS 1952 och 1964; åtta SM i ishockey 1951–1966 och ett i fotboll 1959, alla med Djurgårdens IF).
Inte från Nacka utan Katarina Ban
Även ännu mindre och för en större allmänhet annars säkert okända orter kan på detta sätt upphöjas till nästan kändisstatus, om också för en begränsad tid och mest hos dem som gillar fotboll och annan idrott: till exempel Fåglum (Gösta Pettersson; Sveriges mest framgångsrike cyklist med tre VM i lagtempo 1967–1969; brons- och silvermedaljer individuellt och i lag i OS 1964 och 1968; trea i Tour de France 1970 och den ende nordbo som vunnit Giro d’Italia 1971) och Ölme (Magnus Johansson; sju allsvenska guldmedaljer i fotboll med IFK Göteborg 1990–2007) och Saxemara (Willy Gummesson; svensk mästare i fotboll 1966 med Djurgårdens IF).
Förekommer även ibland de folkvalda emellan: “Har ni hört att under riksdagsdebatterna säger talmannen ‘Göran Persson i Stjärnhov’, när det är Görans tur att tala. Det tycker jag låter fint”, sa fru Anitra stolt till Bladet. Jo, men visst?
Det omvända gäller snarare sådana platser där ovanligt bestialiska brott har begåtts eller där spektakulära brottslingar har verkat: till exempel Yngsjömorden och Salaligan. Och tidigare ändå: Håtunaleken och Nyköings gästabud? Stockholms blodbad och Linköpings?
I dag händer det även att barn döps av okänsliga föräldrar till Cumberland – inte efter den kalla sås av bland annat vinbärsgelé, portvin och rödvin som första gången tillreddes i Hannover [sic] i Tyskland och som i Sverige ofta serveras till vilt och paté utan efter det hotell i London vid Hyde Park i slutet av Oxford Street, där barnet “producerades” – och Luleå. När en fröken Hilton kan heta Paris, så… Chutney? Jag kände en hund en gång i Tennessee som hette så. Men… Luleå??
Cumberland heter Figaro också: Figaro Fylking. Det är bäddat för framtida trubbel. Finns det barn som heter Tulo också? Emser och Läkerol?
Kan man heta så?
This entry was posted on Sunday, May 23rd, 2010 at 07:33 and is filed under Loup-Garou. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
