this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Mission impossible

Jag lÀste en bok en gÄng. Det var ett vetenskapligt verk, och det var meningen att jag skulle recensera den i en tidskrift som Àgnar sig Ät sÄdant. Men jag kunde inte göra det och ingen annan heller tydligen, för jag har inte sett att boken har omnÀmnts alls efterÄt. Mission impossible, fast pÄ riktigt.
Jag ska inte göra ett nytt försök flera Är senare, men jag kan i alla fall presentera nÄgra smakprov pÄ författarens absoluta tondövhet och avsaknad av varje kÀnsla för sprÄk och stil.
Det Àr inte ofta du fÄr lÀsa nÄgot sÄdant. Kanske Àr det rent av sista gÄngen, sÄ det Àr ett tillfÀlle du inte bör missa om du gillar ofrivillig komik och en surrealism som har gÄtt i spinn.
Det lönar sig inte att pĂ„peka, som mĂ€nniskor alltid gör, att meningarna Ă€r ‘lösryckta ur sitt sammanhang’ och dĂ€rför Ă€r orĂ€ttvist framstĂ€llda: hela boken svĂ€mmar över av samma gallimatias dĂ€r ingenting gĂ„r att separera frĂ„n nĂ„got annat.
Dock följer meningarna inte alltid efter varandra som jag presenterar dem hÀr, men det saknar betydelse: alltihop Àr alldeles obegripligt i alla fall.
Jag ansvarar inte för följderna om du fortsÀtter att lÀsa lÀngre Àn sÄ hÀr.

SÄ lÀnge styrkan i positivismens pÄle i köttet inte slokar. Mjölkens hemliga svarthet speglas mot dess hopplösa vithet. SÄ blev han utan tvivel kvar och förgicks. Herregud.
I’m sorry, borde författaren ha sagt frĂ„n början. I have lost it. I have lost my mind.