this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inte bättre förr 1

“Tacka vet jag förr. Då var allting mycket bättre”, hör man ofta människor säga. Det är ett idiotiskt påstående: ingen människa med förståndet i behåll skulle säga annat än att det var mindre bra förr, och nästan alltid väldigt mycket sämre.
Den yngre järnåldern i Skandinavien var inget jämlikt samhälle. Där skilde man mellan träl och fri, mellan fattig och rik, mellan krigare och vanliga bönder, mellan kvinnor och män. Man skilde till och med mellan korta och långa. Medellivslängden var efter våra förhållanden ofattbart låg. De allra flesta levde under nära nog outhärdliga omständigheter – och det fanns knappast några riktigt gamla människor.
Under digerdöden på 1300-talet utplånades på några år en tredjedel eller kanske hälften av alla människor från Island till Indien, och även annars dog människor i 100 000-tals i andra farsoter som i dag är försvunna nästan överallt i världen. De dog i krig och av svält och andra umbäranden som jag tror att de flesta av oss som lever här i dag inte skulle förstå. Det är inte heller 100 år sedan fattiga och föräldralösa barn i Sverige såldes som boskap på auktion till den bonde i byn som begärde minst i ersättning från socknen.

Tio riksdaler bjudet.
Kan jag få ett bud på åtta?

Den som inte känner till detta kan börja med att läsa Nässlorna blomma av Harry Martinson och fortsätta med till exempel Åke Wassings i dag orättvist bortglömda debutbok Dödgrävarens pojke från 1958.
En bok från mycket närmare oss i tiden och som skildrar en alldeles annan samhällsklass kan vara Cecilia von Krusenstjernas En spricka i kristallen. Samt de otaliga berättelser av kända och oftast mindre kända personer som har följt efteråt om vilken vissen uppväxt de har haft och hur jävliga deras föräldrar var hela tiden. Ibland undrar jag hur det kommer sig att några finns som har överlevt detta helt och hållet moderna inferno.

Detta betyder inte att allting är bra som det är i dag: människor svälter ihjäl fast de inte behövde göra det och många dör i krig och naturkatastrofer, & c. ännu i vår tid. I Sverige talas även mycket om det ökade våldet i samhället och förfasar sig en äldre generation vid varje Lucia och skolavslutning över ungdomens hejdlösa fylleri.
Och den generation före mig som tycker att unga människor dricker för mycket i dag måste ha glömt hur det var när de själva var i samma ålder: då höll en hel nation på att omsorgsfullt supa ihjäl sig.
Även våldet var nog ännu värre förr. Vilket bland annat omtalas överallt i Snorre Sturlusons Nordiska kungasagor. De kunde lika gärna ha hetat ‘mordiska’: där förekommer några av de kanske mest extrema våldsbeskrivningar jag har läst. Det är sida efter sida med krig och slakt: mänsklighetens historia.

Då ville man helst inte leva alls