this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Härliga horor på Haga

Det är Nationaldag på söndag, och sedan blir det Bröllop. Om det inte dyker upp någon jänta i Hänt Extra och Se & Hör innan som har haft ihop det med sin personliga tränare bland hantlar och hävstänger på ett exklusivt gym någonstans?
Hur ska man hinna med alltihop? Hur ska man orka? Jag gäspar redan.
Den försommardag som från 1916 kallades Svenska flaggans dag och år 1983 upphöjdes till Sveriges ‘nationaldag’ erinrar om när riksföreståndare Gustav Eriksson Vasa valdes till svensk konung av en riksdag i Strängnäs den 6 juni 1523 (och att 1809 års regeringsform undertecknades detta datum). I december 2004 fattade riksdagen beslut om att den 6 juni även ska ersätta annandag pingst som allmän helgdag.
För den som bara utan stor entusiasm har följt svensk inrikespolitik under 2000-talet är det säkert besynnerligt att den svenska identiteten numera ska firas överallt i landet med små flaggor av papper på en blompinne och på en särskild helgdag. Den riksdag som (i enlighet med regeringens förslag) lydigt beslutade om detta befolkas till allra största delen av personer som efter folkomröstningen mindre än ett år tidigare huruvida Sverige skulle införa euron som valauta och bli européer ‘på riktigt’ beskyllde dem som röstade emot för att vara inskränkta nationalister och näst intill nazister. Vad är det som skvalpar i huvudet på de folkvalda: diskvatten?
I den av regeringen tillsatta utredningen om det angelägna att göra nationaldagen till allmän helgdag anges skälen till att fira i första hand vara “[d]et svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällsystemet”. “Det blir allt viktigare att hitta tillfällen att fira det vi är stolta över i Sverige”, säger utredare Anita Gradin också. I vilken törnroshäck har hon sovit de senaste 70 åren?

Sjusovare?

Vad är det alltså jag förväntas fira denna dag? Vad ska jag vara mest ‘stolt’ över? Vilken sorts ‘svenskhet’ bör jag favorisera? Den som sedan länge känns mest igen från Dalarna med lingul gustav vasafrisyr och frejdig fiolmusik i knätofs och folkdräkt på Skansen? Och kunglig flaggutdelning till ett antal hushållsföreningar och lottakårer runt om i landet därför att dessa har ansökt om en sådan uppmärksamhet? Den bellmanskt trubaduriska med hymner om härliga horor på Haga?

Fredmans Epistel nr 17 Til syster Lisa
Peter Dahl litografi ur sviten Fredmans Epistlar 1984

Har Hylands Hörna och Sakta vi gå genom stan ännu hunnit bli det svenskaste som finns? Köttbullar med lingonsylt eller en grillad special med extra allt? Kalles Kaviar? Sopspioner och semlor, smör ost och sill till spriten på midsommarafton, dansband och en rödmålad trähäst från Nusnäs? Fritjof Andersson och von Schewen, Evert och Ernst, Försäkringskassan och Systembolaget? Fackföreningen och folkrörelserna och Folkets park? Musikalen Mamma Mia! och Markoolio och prinsessan Madeleine på nobelfest i mintgrön grand canyonurringning? Jonas & Mark och Eva & Efva? Fastän Mark knappast kan kallas svensk och Jonas marknadsför sig själv som ett…‘ufo’. Rikard Wolff när han imiterar Piaf på svenska? Pippi-Pernilla och en pizza Perelli? Lill-Babs och Babben och Bullens pilsnerkorv på burk? Oldsberg och Sveriges tråkigaste människa och en tågkupé av plywood i en tevestudio i Göteborg? En ståuppkomiker från Iran som var förlovad en stund med en karl från Gävle som klär sig i klänning?

Vasaloppet och en skuta av trä som kantrade och sjönk på Strömmen i Stockholm innan den knappt hade kommit i sjön? Är det en rättvist delad föräldraledighet vi ska hurra mest för på nationaldagen? Små grodorna kring en stång med blommor och strax mycket vissna blad? Öppna landskap och johannesört i en flaska hembränt? Kräftor som är så små att klorna knappt syns och fylleri och lyktor i rad på ett snöre och skitfula små hattar av papper på en holme i Stockholms skärgård i augusti? Privatspanare Kalle B och Eva-Lotta och alla bullerbybarnen? Langos och chorizo och take-out Thai-food? Är tältsemester och tipspromenader det som mest kännetecknar en svensk? Vad är egentligen ‘Sverige’? Sex, självmord och socialism? Nej, det var så landet beskrevs för 50 år sedan.

Supersvenskar på språng?

Hur mycket ‘Sverige’ finns det kvar av det som en gång var?
Carl Edvard Johanssons måttsats har länge varit mycket mer amerikansk än svensk, och en annan Johanssons [Johan Petter] skiftnyckel tillverkas numera i Spanien. Wasabröd bakas bäst i Norge och bilar som kunde kallas ‘svenska’ finns snart inte mer. Sedan Ingmar Bergman slutade göra film är det Änglagård 22 och Pistvakt 33 och 100 exakt likadana gråtrista snutrullar i veckan med Lassgård och Görel Crona och Krister Henriksson som står för det ‘svenska’ på bio. Hur trist som helst. Inte ens ‘den svenska synden’ är svensk längre. Den bedrivs sedan länge mest på Reperbahn i Hamburg och i Nørrebro i Köpenhamn. Blott ett är säkert: bara C J L Almqvists krusbär kommer alltid att vara ‘svenska’.

Favoritbär som fallit i glömska?

Sveriges tidigare statsminister inleder i alla fall storsvenskt redan innan han har kommit i tofflorna på morgonen den 6 juni: “Jag börjar med att ha en svensk flagga på min frukostbricka”. Det är en bamsebricka – “en gigantisk sak” med “frukt och med yoghurt och med bröd och med ost och med juice och med ägg och med kaffe och med te” – som han avnjuter under flera timmar i sängen tillsammans med hustrun. Det har han själv berättat i teve. Det hade jag aldrig vågat: man vill ju gärna kunna hälsa på sina grannar dagen efteråt utan att skämmas.
“Men har det aldrig hänt att du har snubblat i trappan med den där stora frukostbrickan”? – “Nej, det har jag aldrig gjort. Men hon har gjort det. Höhöhö”. Före detta stasmajister Göran: alltid lika bussig. Om inte ‘hon’ stryper honom, kan det hända att jag gör det.

Men vad i helvete...??

I dag är cirka 1.3 miljoner svenskar, eller fler än var åttonde invånare, födda utomlands. Vid sekelskiftet 1900 var mindre än en procent av den svenska befolkningen född utanför landets gränser. På 1950-talet var dessa personer cirka 200.000. Vad tänker en farmor i Rosengård och en morfar i Rinkeby i dag om ‘det svenska kulturarvet’? När blir ‘min’ historia ‘deras’?