Finns inget att garva Ät
TrĂ„kiga mĂ€nniskor Ă€r bland det vĂ€rsta jag vet. SĂ„ fort jag ser en trĂ„kmĂ„ns springer jag. Ă
t andra hÄllet. Jag tror att trÄkiga mÀnniskor Àr farliga mÀnniskor.
Hur roliga var Caesar och Alexander och Karl XII? Napoleon och Djingis khan? NÀr sÄg du Hitler och Himmler och Stalin och Saddam skratta pÄ en bild senast? Jesus skrattade bestÀmt aldrig heller. Men han hade vÀl inte sÄ roligt sjÀlv alla gÄnger. SÀrskilt inte den sista? Skrattade Judas nÀr han rÀknade sina 30 silverpenningar? Dog han med ett leende pÄ lÀpparna efterÄt, som det sÀgs att nÄgra gör? Skulle inte tro det.
Men nakendansösen Salome skrattade och strippade pĂ„ samma gĂ„ng nĂ€r hon hade fĂ„tt huvudet av Johannes. Ăr kvinnor alltsĂ„ roligare Ă€n mĂ€n? Eller bara⊠farligare? Vissa kvinnor?
Jonas Gardell skrattar jĂ€mt men bara Ă„t sina egna fĂ„niga skĂ€mt direkt frĂ„n sandlĂ„dan. Annars hĂ„ngrinar han för det mesta. Jonas G: falsk som fotsvett och trist till tusen. Björn Ranelid med evig kvartslampebrĂ€nna och skjortan uppknĂ€ppt till naveln ler ocksĂ„ sĂ„ dĂ€r otĂ€ckt rakt in i tevekamerorna. NĂ„gra ler i mjugg ocksĂ„. Mjugg? Hur gĂ„r det till? Ăr det vad MĂ„na gör? Hur rolig Ă€r hon? Tuggummi och taskig musiksmak och alltid för kortkorta kjolar. Lika stendött som Lill-Babs för 50 Ă„r sedan.
Och sĂ„ alla de dĂ€r som jĂ€mt Ă€r med i teve och alltid mĂ„ste snacka snusk hela tiden: Robert Gustafsson och Annika Lantz och Pia Johansson. Ăr de ocksĂ„ jĂ€tteroliga? Borde de inte vara pĂ„ uppfostringsanstalt i stĂ€llet? Eller börja trĂ€na pĂ„ en potta?
Caligula slog ihjÀl folk till höger och vÀnster. Men det gjorde alla som hade oinskrÀnkt makt förr: i Rom pÄ den tiden var en [annan] mÀnniskas liv ingenting vÀrt. Lite rolig var Caligula nog ÀndÄ mitt i blodbadet: han utnÀmnde sin hÀst Ignatius till senator för att riktigt reta den politiska överklassen i Curia Julia. Sedan slog senatorerna ihjÀl Caligula ocksÄ, sÄ klart.
Har du tÀnkt pÄ det: hundar Àr aldrig trÄkiga. NÀstan inga hundar. Ibland hÀnder det att de blir för roliga i stÀllet. SÄ har alla mina hundar varit. Hopplöst ouppfostrade. Katter Àr aldrig roliga. Inga som jag kÀnner. Katter borde ha stryk. Det Àr det enda djur utom mÀnniskan som dödar pÄ skoj. Ge mÀnniskorna en pÄ nosen ocksÄ, nÀr du ÀndÄ hÄller pÄ.
Alla tyckte att Stig Claesson ocksĂ„ var en rolig jĂ€vel. Men de hade fattat allting fel. Jag tror att Stig var Sveriges mest pessimistiska författare. Det han skrev sĂ„g bara âroligtâ ut. Men i hans böcker dör nĂ€stan alla hela tiden. Jag kĂ€nde Stig en gĂ„ng och jag sĂ„g honom aldrig skratta. PĂ„ riktigt. âFinns inget att garva Ă„tâ, sa Stig och tĂ€nde en cigg till. Jag skrattar inte sĂ„ ofta heller. Av samma skĂ€l: sĂ„ jĂ€vla lattjo Ă€r det inte.
SĂ„ hĂ€r sjunger den vidunderlige bluesmannen Big Bill Broonzy i Huddie Leadbetters You Donât Know Me: âWhen you see me laughinâ, I laugh just to keep from cryinâ.â Jag hĂ„ller med. NĂ€r jag skrattar gör jag det ocksĂ„ för att hinna före grĂ„ten. Det Ă€r inte alla som kĂ€nner mig heller.
Jag tycker för övrigt att Stig och Lars Forssell fortfarande Àr Sveriges frÀmsta nu levande författare.
This entry was posted on Friday, July 16th, 2010 at 12:58 and is filed under Loup-Garou. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.