this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

En kokt grisfot, en öl – och en snygg servitris

Jag är för närvarande efterlyst av Interpol i hela Karibien för sjöröveri och människohandel [kallades tidigare ‘slave-traffic’] men har hela tiden övervakat mina inte alldeles tvättäkta penningtransaktioner via satellit till mobilen från mitt tillfälliga gömställe på The Tortuga Beach Club i det gamla pirathögkvarteret på Sköldpaddsön utanför Port-de-Paix på Haiti, där jag i utbyte mot många margaritas spelar gamla slagdängor på pianot i baren från klockan 11 varje kväll till 5 på morgonen med hängslen och ärmhållare och i polkagrisrandig skjorta och med hatten Frank Sinatra hade i Around the World in 80 Days. The Panama Pirate Shuffle och Hoagy Carmichaels Hong Kong Pirate Blues är ständigt efterfrågade publikfavoriter. Förra fredagen hoppade legendariske rockrebellen Keith “Keef” Richards in och kompade en stund på sin tolvsträngade sjörövargitarr i Fyra bugg & en Coca-Cola. Den spelas annars inte ens på begäran.

Denna numera klassiska jam session – som har fått en ny text och den lite tuffare titeln: Två Chesterfield & en Cuba Libre – avser jag att sälja som piratinspelning på mitt eget nystartade independentskivmärke Buccaneer Records. Om bakgatsaffärerna går bra får jag kanske råd att lifta hem till Uppsala med en bananbåt vilket år som helst nu.
Eller om jag fortsätter till Macao i stället och tar upp sjöröveriet igen med kapten Jack Sparrow och hans lite lattjo luggslitna besättning i Sydkinesiska sjön?
Buckanjärbonus kallas det annars när Errol Flynn seglar i väg rakt in i en glödande sol när den går ner i förföriskt motljus bortom horisonten varje gång filmen slutar: alltid med Olivia de Havilland och hela båten full med rövat guld.
Vad som är verklig lycka för en privatpirat på sunkigt sjörövarsjapp i Karibien: en kokt grisfot, en öl och en flaska tequila – och en snygg servitris.