this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Eller pĂ„… Novaja Zemlja?

PÄ söndag Àr det dags. DÄ ska det sjungas igen. Unisont. Med alla tanterna frÄn TÄgarp och Töreboda i sina formpressade filthattar som har kommit i bussar för att sjunga med Tabbe och Salvia pÄ Solliden. Ett slags förövning till den allmÀnna falsksÄngen med Anders som kommer pÄ Skansen senare i sommar. Vi kanske ses dÀr i myllret av rullatorförare i poplinkappor?

Texten till den svenska nationalsĂ„ngen Ă€r skriven av forn- och folkminnesforskaren Richard Dybeck till en redan befintlig folkmelodi frĂ„n VĂ€stmanland: SĂ„ rider jag mig öfver tolfmilan skog […]. Du gamla, du fria (urspr. ‘friska’) sjöngs första gĂ„ngen den 18 november 1844 inför 430 betalande personer vid en av författaren anordnad ‘aftonunderhĂ„llning’ i Stockholm för spridandet av nordisk allmogemusik. Visan gjorde lika ovĂ€ntad som omedelbar succĂ©. Den trycktes strax i Walda svenska FolksĂ„nger, Folkdansar och Folklekar, utan angivande av författarens namn och utan dennes medgivande. Dybeck var djupt missnöjd med texten: “Den 6:te visan (N:o 1) Ă€r med ytterst fĂ„ förĂ€ndringar i den harmoniska behandlingen alldeles sĂ„dan, som Utgifvarne vid, eller straxt efter AftonunderhĂ„llningarna i slutet av sistlidet Ă„r 1844, pĂ„ ett för TillstĂ€llaren av nĂ€mnde UnderhĂ„llningar [dvs: Dybeck sjĂ€lv] obekant sĂ€tt öfverkommit densamma. De högst medelmĂ„ttiga orden till denna visa, af utgifvarne Ă€fven öfversatta pĂ„ en Ă€nnu sĂ€mre tyska, voro, sĂ„som endast för tillfĂ€llet författade, aldrig Ă€mnade att i tryck allmĂ€ngöras. Tilltaget lĂ€rer af hvarje rĂ€ttsinnad ogillas”, recenserade han sig sjĂ€lv och utgivarna av Walda svenska FolksĂ„nger. Dybeck tryckte 20 Ă„r senare sjĂ€lv sin SĂ„ng till Norden i den egna tidskriften Runa. Han glömdes dĂ€refter snabbt bort av den sjungande svenska befolkningen. Dybeck dog utblottad och belönades med en fattigbegravning pĂ„ Norra kyrkogĂ„rden i Stockholm.

FosterlÀndskt monument i Köping

Du gamla, du fria har aldrig officiellt antagits som Sveriges nationalsĂ„ng. Kanske Ă€r det dĂ€rför riktigast att kalla den
 en ‘patriotisk folksĂ„ng’? Den lanserades pĂ„ sin tid mest ihĂ€rdigt av operasĂ„ngaren Carl Fredrik “Lunkan” Lundqvist, som aldrig avslutade en konsert utan att med mĂ€ktig tenorbaryton och stort engagemang sjunga Dybecks text till en anonym allmogemelodi frĂ„n VĂ€stmanland.
Dybecks systerdotter Amanda Kerfstedt var bara nio Är men mindes lÀnge efetrÄt den dÀr kvÀllen i november 1844 med den sjuklige kompositören sjÀlv pÄ scenen:

Det var nog lika bra att director musices Hugo Alfvén inte var dÀr den gÄngen: han hade inte klappat i hÀnderna. Alfvén fann pÄhittet att kalla Du gamla, du fria för Sveriges nationalsÄng

Äger Sverige en nationalsĂ„ng? Director musices AlfvĂ©n svarar nej. [Till Redaktionen för Nya Dagligt Allehanda. InsĂ€ndare av jur.stud. Birger Looström.] NDA den 21 juni 1912.

Diggar inte Dybeck och dragspel

Amanda Kerfstedt, som skrev barnböcker och rÀtt populÀra underhÄllningsromaner sedan, Àr förlÄten om hon har glömt vem det var som sjöng Du gamla, du fria den allra första gÄngen. Det var lÀnge sedan redan nÀr hon skrev.
Men jag vet vem det var som sjöng. Han hette Olof Strandberg och var senare Ă€ven mycket uppskattad som Ottavio i Don Juan och Tamino i Trollflöjten pĂ„ Kungliga Teatern i Stockholm. Strandberg var bror till författaren och akademiledamoten Carl Vilhelm August Strandberg, alias Talis Qualis. Samma Ă„r som Olof uruppförde Du gamla, du fria skrev C V A för övrigt texten till den svenska KungssĂ„ngen med musik av Otto Jonas Lindblad. Det Ă€r den som börjar: “Ur svenska hjĂ€rtans djup en gĂ„ng [
]”. Den ska nog ocksĂ„ sjungas pĂ„ Skansen pĂ„ söndag.
VĂ€stmanlands fornminnesförening publicerade 1937 en biografi över Dybeck i sin Årsskrift samt ett kvarts sekel senare Dybecks egna SjĂ€lvbiografiska anteckningar. DĂ€r nĂ€mner författaren inte med ett ord sĂ„ngen Du gamla, du fria.
Jag Ă€r inte sjĂ€lv nĂ„gon stor konsument av olika lĂ€nders nationalsĂ„nger. Men jag kan förestĂ€lla mig att den förmenta hyllningen till Sverige Ă€r en av mycket fĂ„ sĂ„dana framstĂ€llningar dĂ€r det egna landet (eller dess befolkning) aldrig nĂ€mns vid namn. Visans anonyma ‘fjĂ€llhöga Nord’ kunde ligga nĂ€stan var som helst. Kanske Ă€nnu hellre i Norge Ă€n i Sverige. Eller pĂ„… Novaja Zemlja?
Det Ă€r inte mĂ„nga som med högburet och blottat huvud sjunger om nĂ„got obestĂ€mt gammalt och fritt lĂ€ngre. Landets dalar, skogar och Ă€lvar Ă€r inte heller lika lĂ€tta att hitta nu som de var förr. I dag hörs den svenska nationalsĂ„ngen allra sĂ€krast vid kunglig flaggöverlĂ€mning pĂ„ Skansen den 6 juni varje Ă„r. Samt av nĂ„gon anledning ibland i en nationell reklamfinansierad tevekanal. Varför dĂ„? Är medarbetarna pĂ„ TV4 mer patriotiska Ă€n de pĂ„ SVT2? Är bingospelarna i fyran mer fosterlĂ€ndska Ă€n allsĂ„ngarna i ettan?