this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Dubbelgångare

“På många sätt kan man definiera tillståndet i ett land genom att titta på hur det tar hand om sina hjältar. Sverige är rätt kassa på det där. Vi skäms lite över tider som flytt. Vi står vid strandkanten och blickar ut över horisonten. Vi vill ligga i framkant. Det som inte hänt är viktigare än det som hänt.”

En nations ‘tillstånd’ mäts i dag bäst genom dess BNP. Det har ingenting att göra med hur ett land ‘tar hand om sina hjältar’. Är bara idrottsmän hjältar, och är alla ‘hjältar’ fotbollsspelare och är de alltid mest ‘hjältar’ som har sparkat boll för Örgryte IS? I Majisterns endimensionella värld är det tydligen så.

Majistern snackar skit, som vanligt. Han har ingen aning om vad en hjälte är. Totti: vad är det för en ‘hjälte’? En bortskämd och arrogant snorvalp som snart fyller 40 och fortfarande springer omkring med tummen i mun.

totti

En ‘hjälte’ är väl mer än en fotbollsspelare som har lyckats peta in bollen mellan två stolpar en människa som utan att snegla åt personlig vinning har gjort något extra för NÅGON ANNAN.
Är Raoul Wallenberg en sådan ‘hjälte’? Alla tycker så, och kanske var han det. Men utan en förmögen och inflytelserik familj hade Wallenberg sannolikt inte nått den internationella hjältestatus han har i dag.

Jag har hört att Wallenberg även var känd för sina affärsintressen och finansiella transaktioner som han bedrev in i det sista och vilka han också bedrev mot den svenska ambassadens förbud. Det är också känt att Wallenberg, när ryssarna stoppade honom i Budapest 1945, färdades i en bil full av värdeföremål för miljontals kronor. Som anförtrotts honom, har det sagts, av judar vilka han försett med svenska skyddspass.

Det må vara hur som helst med Wallenberg: jag bryr mig inte särskilt.

Den där stollepartisten som knarkade ihjäl sig under stort ståhej förra året: var han också en ‘hjälte’? Om man ska tro Majistern var han det. På vilket sätt då? Vad gjorde stollen för NÅGON ANNAN? Inget alls, så vitt jag vet.

En hjälte ska i någon mening vara ett föredöme. Skulle Majistern ställa fram stollen för sina barn som ett ideal att ta efter? Jag har svårt att tro det.
Men Majistern kräver att du och jag och alla andra ska buga och bocka och förbanna ett obarmhärtigt samhälle som inte lyfter ens ett lillfinger för sina mindre lyckosamma medborgare. Det är oanständigt på gränsen till det alldeles oerhörda!
Förresten väntar jag och flera med mig fortfarande på det där kaffet och en ostmacka när vi fryser på natten på en parkbänk i Vita bergen.

Stollen fick sparken av Stollepartiet när han hade gjort bort sig hundra gånger för mycket. En anständig människa hade genast avsagt sig sin plats i riksdagen och startat om någon annastans. Men inte stollen: han satt kvar ändå. Stollen infann sig aldrig mer i riksdagen. Men han behöll sin riksdagslön och alla förmåner som följer med den. Stollen tänkte bara på SIG SJÄLV.
När stollen dog i en soffa hemma hos mamma [sic] dök Majistern genast upp i Bladet och på Kvitter – och anklagade SAMHÄLLET för denna tragiska historia! Men stollens missbruk var väl känt sedan lång tid tillbaka. Vad gjorde Majistern för att hjälpa den olycklige stollen?
Majistern gjorde ingenting! Han visste inte vem stollen var förrän denne var död. Det var först då dödens hyena modigt hoppade in på scenen och slungade anklagelser omkring sig. Det är hyenans metod: han vet hur man ska få alla bigotta pingstvänner och ordare med sig.
Det vet jag också. Kallas även simpelt publikfrieri: sånt som bara lismare och lögnare ägnar sig åt. Jag skulle aldrig sänka mig så lågt. Det är därför den här bloggen heter this is not a love story.

Hur mycket ‘hjälte’ är Silvio Berlusconi? Lika stor som Benito, tycker Majistern. Men Silvio dömdes nyligen till fyra års fängelse för skattebedrägeri. Sån skit, fnyser Majistern. Det fattar väl vem som helst att det inte är så lätt att hålla reda på alla kvitton när man deklarerar.
Al Capone dömdes också för skattebrott fast han precis som Silvio skulle ha blivit dömd för åtskilligt annat också. Men det var det enklaste och snabbaste sättet för det ameerikanska rättsväsendet att komma åt honom.
När Capone benådades 1939 efter sju år på Alcatraz hade han syfilis och en tolvårings förstånd.

Om Majistern vill veta vad en ‘hjälte’ är kan han börja med att läsa Homeros Iliaden.

exekias

En hjälte väljer aldrig, för om han gjorde det skulle han inte välja att bli hjälte. “En verklig hjälte blir alltid hjälte av misstag”, säger Umberto Eco i boken Vad kostar ett mästerverk?, “och hans dröm är att vara en hederlig fegis som alla andra. Han tiger och lider och det är alltid andra som sedan utnyttjar honom genom att göra honom till en myt, medan han, denne aktningsvärde man, egentligen bara var en stackars varelse som reagerade med värdighet och mod i en situation som var större än han själv”.

För den tragiske hjälten som vi i dag nästan uteslutande möter i biografens halvdunkel gäller andra regler. Den som sitter hemma och lever länge kan bara göra det på bekostnad av sitt eget goda namn och rykte. Livets yttersta mening är i stället att vinna oförgänglig ära i kamp mot ett övermäktigt öde. Den avundsjukt eftersträvade odödligheten kan hjälten ironiskt nog bara uppnå genom att själv gå under. Men ingen människa tror på allvar att hon ska dö – i varje fall inte här och framför allt inte nu. När som helst – men bara inte just nu.
Det viktiga är att leva som om döden är ständigt närvarande: men ändå (eller just därför?) ingenting betyder. Därför är det inte döden som får hjälten att bekymrat rynka pannan. Döden existerar inte – utom möjligen som ett teoretiskt problem.

eastofeden2

Men en hjälte måste inte vara våldsamt viril och lika vacker: den stackars stendöve och groteskt vanskapte ringaren Quasimodo högst där uppe i Notre-Dames klocktorn är inte mindre modig när det gäller än… du och jag.
Jag lovar och svär: Quasimodo sparkade aldrig boll! Han hade andra bekymmer där han hängde mellan himmel och helvete högt högt ovan le parvis de Notre-Dame. Quasimodo kommer alltid att vara en av mina hjältar.

quasimodo