this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Det är tufft att gråta

Extatisk passionerad manlighet utspelades inför publik till för bara några år sedan endast på idrottsarenor och allra helst där fotboll spelas: vuxna män i målorgier och kortbyxor som faller ner på knä och låter sig kyssas och omfamnas av medspelare från alla håll. Benämns böghög av konnässörerna på norra stå: de enda som begriper vad fotboll går ut på. Motsatsen var gårdagens officielle man: behärskad och inlåst i sin diskreta slips och korrekta kostym. Men i dag gråter även dessa mäktiga manliga män i sina strama fodral. I alla fall om vi får tro dem själva. Jag har ännu inte hört någon svara att han aldrig gråter när han får frågan där i televisionens soffa: “När grät du senast?” I dag står en riktig man även för sina tårar. Det är tufft att gråta: det gör numera också grymma grabbar.
Dessa personer bör inte förväxlas med den gamla Nya mannen: han i dammig velour som flyttade från stan med sin kvinna för att spela nyckelharpa och hulka med henne på en stubbe i skogen. Jag talar om den nya Nya mannen. Han gråter inte bara offentligt. Han hälsar även på hos Lotta i Bingolotto och Pernilla i Babyboom och säger att han drömmer när han är på jobbet om att komma hem och byta blöjor.