this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Den nya hantverkaren

Minns du 70-talet? Kanske rent av 60-talet? DÄ den tillbakablickande verklighetsflykten för mÄnga var det mest politiskt moderiktiga: utklÀdd i myspysig unisexvelour frÄn klÀdtillverkaren Mah-Jong för moderna mjukismÀn och frigjorda kvinnor att demonstrera och protestsjunga och kramas i.
Det var pÄ den tiden nÀr Stockholms kulturelit i brÞggerturban och afghanpÀls promenerade fram och tillbaka mellan KB pÄ SmÄlandsgatan och Prinsen pÄ MÀster Samuels, mellan Vickan i Kungsan och Operabaren strax bredvid. Det var före Café Opera och nÀr medelsvensken fortfarande tyckte att pizza var exotiskt.
Mah-Jong var ett företag som ville göra revolution i modevĂ€rlden med masskonfektion för arbetarklassen. Men det var bara hög- och medelinkomsttagare som hade rĂ„d att köpa deras klĂ€der. Mah-Jong förstod aldrig att ‘arbetarklassen’ pĂ„ 60- och 70-talen hade andra intressen Ă€n smart designade trikĂ„klĂ€nningar i gnistrande neonfĂ€rger. En riktig svensk arbetare var inte marxist-leninist: han klĂ€dde sig Ă€nnu socialdemokratiskt solidariskt i blĂ„stĂ€ll och tumstock.
Men sÄ ser ingen svensk hantverkare ut i dag: den medelÄlders mÄlaren och svennige snickaren finns inte mer. Den nya hantvekaren heter inte Torsten och Ture. Han heter Mattias eller Johnnie. Han Àr en ung, cool och modern snubbe, gÀrna med nÄgra dagars skÀggstubb och trendig toppluva dÀr han glider omkring och bygger om Niclas och Lailas veranda i rutan. Utan att den som tittar hinner fatta hur alltihop har gÄtt till nÀr det Àr fÀrdigspikat och -spacklat och nymÄlat efter en halvtimme. I dag Àr det bara Timell som Ànnu upptrÀder i snickarbrallor i alla svenska hobbyhantverkares television. Men han har alltid legat hopplöst efter.
Mah-Jong existerade i tio Är: frÄn 1966 till 1976.

Ingenting för en knegare