this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

De enda som rÀknas

Varför ska de hÄlla pÄ och klÀnga pÄ Himalayas sluttningar hela tiden? Förfrysa fingrar och nÀsor och tÄr. Alltid Àr det nÄgon som trillar ner ocksÄ. DÄ dör man nÀstan varje gÄng.

BetrÀdes pÄ egen risk

Och sedan ska samhĂ€llet betala för alla de dĂ€r amputerade tĂ„rna och fingrarna och öronen. NĂ€r ingen har bett idioterna att klĂ€ttra i Nepal. De gjorde det för att ‘förverkliga sig sjĂ€lva’, sĂ€ger klĂ€ttrarna alltid nĂ€r de kommer hem i rullstol. För att ‘testa sina grĂ€nser’ och ‘leva ut sina drömmar’, heter det ocksĂ„ ofta i reportagen. Men i verkligheten Ă€r det för att hĂ„va in miljoner pĂ„ sponsring frĂ„n företag som inte begriper bĂ€ttre. Och för att hamna i tidningen och synas hos Steffo suput och malliga Malou i TV4. DĂ„ fĂ„r de vĂ€l stĂ„ för fiolerna sjĂ€lva ocksĂ„ Ă€ven efterĂ„t? Eller TV4?
Sedan reser de runt med fĂ€rre fingrar och tĂ„r Ă€n förr och förelĂ€ser för företag om hur man överlever pĂ„ 8 000 meters höjd. Fast de knappt gjorde det sjĂ€lva. SĂ„dant som ingen landstingsanstĂ€lld och ingen av UL:s busschaufförer och inga kontorister pĂ„ Svenska kyrkans kansli pĂ„ Sysslomansgatan klarar sig en dag till pĂ„ jobbet utan att veta allt om. – StegjĂ€rn och storskor, klĂ€ttersele och pannlampa och borrbultar till alla pĂ„ dagis ocksĂ„? Lavinvarning 5 mĂ„ndag–fredag?
Det vore bĂ€ttre om alla de dĂ€r klĂ€ttrarna levde ut sina drömmar vid det löpande bandet pĂ„ Volvo i stĂ€llet. Testade sina grĂ€nser pĂ„ Ragn-Sells sopĂ„keri. Som julgransförsĂ€ljare eller vid fritösen pĂ„ McDonald’s.
I Himalaya finns annars nÀstan bara snöleoparder: vÀrldens vackraste katt. NÀstan ingen mÀnniska har sett en snöleopard i vilt tillstÄnd. DÄ fattar vem som helst att de vill leva sitt obarmhÀrtiga liv i fred dÀr uppe pÄ 6 000 meters höjd. Och inte trÀngas med en massa mÀnniskor med isyxor och syrgas och klÀtterkÀngor.

HĂ€ftigast i Himalaya

Det finns de som bestiger utan gas och en blind har klĂ€ttrat Ă€nda upp. Äldste klĂ€ttrare var 76 Ă„r nĂ€r han besteg. NĂ„gon slĂ€pade med sig slalomskidorna till toppen. Sedan skulle han Ă„ka utför. Han har inte hörts av efterĂ„t.
En knĂ€ppskalle cyklade frĂ„n Sverige till Nepal. Med tĂ€lt och klĂ€tterrep och tredubbla sponsrade understĂ€ll. Och sĂ„ hela vĂ€gen hem igen. Efter att ha passat pĂ„ att bestiga berget först. SĂ„ dĂ€r bara? NĂ€r han Ă€ndĂ„ hade vĂ€garna förbi? – Cykla? NĂ€r det finns tĂ„g och flyg och bĂ„t. En gĂ„ng tog jag och min hund taxi till Labrador.
Hur testar man sina grÀnser som bibliotekarie? Hur gör cykelreparatören och ekonomibitrÀdet? GarderobiÀren och vÀxeltelefonisten och parkeringsvakten? Lever arkeologen ut sina drömmar nÀr han betraktar den andra miljonte identiska krukskÀrvan frÄn mellanmesolitikum?
Det rÀcker vÀl med de tvÄ som klÀttrade 8 848 meter upp till toppen av Mount Everest först: de var framme den 29 maj 1953. Allt annat Àr ju bara trista upprepningar. Som om nÄgon skulle fÄ för sig att skriva Fröken Julie och mÄla Flicka med pÀrlörhÀnge? En gÄng till.

De enda som rÀknas