this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Då blir jag riktigt förbannad

Dykar-Jenny klagar i Bladet över att en dam från hennes mobilleverantör ringer och frågar om Jenny är nöjd med sitt abonnemang. Jenny misstänker att leverantörens omsorg om hennes abonnemang och person beror på att Jenny inte ska få för sig att byta till en annan telefonoperatör rätt vad det är.
Jenny känner en kommersiell känslomässig kladdighet: vi känner ju inte varandra.

Jag känner inte Dykar-Jenny. Ändå buntar hon i sin blogg käckt eller kanske känslomässigt kladdigt ihop mig med sina vänner när hon påminner mig om att inte glömma ställa fram klockan en timme natten mellan lördag och söndag.

Varför gör Jenny så? Jag avskyr när människor jag inte känner kallar mig min vän och ännu värre är när nån i falsk lojalitet titulerar mig medborgare! När han dessutom drämmer till med kära medborgare vill jag bara sparkas!

jenny