this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Corvus corax corax 1: En ramsvart iskall jÀvel

[Sequel to: Corvus corax corax Med istappar i hÄret]

Korpen Ă€r min favoritfĂ„gel efter pingvinen: en ramsvart iskall jĂ€vel. Korpens gamla svenska namn var ramn, dĂ€rav uttrycket ‘ramsvart’: det vill sĂ€ga korpsvart. PĂ„ fornnordiska och dagens islĂ€ndska heter korpen hrafn samt pĂ„ danska och norska ravn. Det fornengelska ordet för korp var hraefn = dagens engelska ‘raven’. PĂ„ swahili heter korpen ndege kama kunguru mkubwa (= ‘fĂ„gel som krĂ„ka större’). Korpen Ă€r Dalslands landskapsdjur och landskapsfĂ„gel.

Som krÄka större

Överallt dĂ€r han finns (frĂ„n Arktis till Afrika och Ă€ven pĂ„ Stilla havets öar) har korpen alltid upptrĂ€tt i mĂ€nniskors mytologiska förestĂ€llningar: i Carl-Herman Tillhagens FĂ„glarna i folktron upptar korpen fler sidor Ă€n nĂ„gon annan fĂ„gel.

I Bibeln öppnade Noa efter 40 dagar pĂ„ Ararats topp kajutfönstret pĂ„ sin strandade skuta och “lĂ€t en korp flyga ut; denne flög fram och Ă„ter, till dess vattnet hade torkat bort frĂ„n jorden” [1 MOS. 8: 6–7]. Korpen framstĂ€lls i tredje [3 MOS. 11: 15]. och femte Mosebok [5 MOS. 14: 14] som ett orent djur, men han kan Ă€ndĂ„ vara ett Guds redskap som förser de troende med mat [1 KON. 17: 6; jfr 1 KON. 17: 4]. Vi fĂ„r Ă€ven flera exempel pĂ„ Guds egen godhet: han skaffar i sin tur korparna mat nĂ€r dessa inte har nĂ„got att Ă€ta [JOB 39: 3; PS. 147: 9; LUK. 12: 24].
Och i Höga visan beskriver den stolta bruden sin brudgum: “Hans huvud Ă€r finaste guld,/hans lockar palmtrĂ€dsvippor,/och svarta sĂ„som korpen” [HÖGA V. 5: 11]. Det kan hĂ€nda att det finns andra korpar i Bibeln, men jag har inte trĂ€ffat pĂ„ nĂ„gra fler.

I den islÀndska Landnåmabók slÀpper den norske vikingen och oförvÀgne sjömannen Floke Vilgerdarson Är 868 i vÀg tre korpar som han har tagit med ombord för att de ska finna land. TvÄ av dem förstÄr ingenting av sitt uppdrag, men den tredje fÄgeln leder Floke och hans medutvandrare till den ö som Floke sedan kallade Island.
Floke kallades efterÄt Hrafna-Flóki (= Korp-Floke) i sitt nya hemland. BerÀttelsen Àr i det mesta ett plagiat pÄ Noas skeppsbrott och vÀl Àven motsvarande trovÀrdig.

De romerska legionerna hade örnen som sin sÀrskilda symbolfÄgel liksom Napoleons grande armée, och det hade dumt nog fascisterna i Italien och nazisterna i Tyskland ocksÄ. USA har the bald eagle som nationalsymbol: den vithövdade örnen.

Men hövdingarna i Vendel och ValsgĂ€rde och senare tiders vikingar hyllade korpen som den frĂ€msta av fĂ„glar: i Den poetiska eddan, dĂ€r korpen nĂ€mns oftare Ă€n nĂ„gon annan fĂ„gel, i Snorre Sturlusons Kungasagor och Edda samt i mĂ„nga andra islĂ€ndska sagor och hjĂ€ltedikter vimlar det av korpar (tillsammans med vikingatidens övriga beasts of battle framför andra: örnen och vargen. Om Gudruns söner med kung Jonaker heter det: “De var alla svarta som korpar i hĂ„ret” (orig. = hrafnsvartr; svartir sem hrafn ĂĄ hĂĄrslit).

I det fornengelska hjĂ€lteeposet Beowulf Ă€r korpen en av symbolerna för de olyckor som ska drabba geaterna nĂ€r deras kung Ă€r död. Och i diktfragmentet om striden vid Finnsborg svĂ€var han “sweart and sealobrĆ«n (= mörkbrun)” över (den brinnande) hallen och kung Finns fallna friser.

Även Jan Guillou diktar gammaldags om slagfĂ€ltets svarta demon i VĂ€gen till Jerusalem: “Korpen flög till fĂ€rska sĂ„r”.
Forntidens skandinaviska mĂ€n bar förresten gĂ€rna stridslystna namn frĂ„n de vilda djurens vĂ€rld: -arn (â€˜Ă¶rn’); -björn; -ormr; -ravn (‘korp’); -svĂ­n (‘vildsvin’); och -Ășlfr (‘varg’).

TvÄ korpsvarta krabater
frÄn bÄtgrav Vendel 1
Uppland

Den skandinaviska litteraturens tvĂ„ oslagbara korpar Ă€r förstĂ„s den enögde allfader Odens stĂ€ndiga följeslagare: de bĂ„da skvallerbyttorna Hugin (av vn. hugr = ‘tanke’) och Munin (av vn. munr = ‘minne’) som flyger över hela vĂ€rlden och berĂ€ttar allt Oden behöver veta. “Korpen kom lĂ„ngt ifrĂ„n och slet hans [Ottars] lik i Vendel”, berĂ€ttar Ynglingasagan ocksĂ„. Och i SkĂĄldskaparmĂĄl stĂ„r det: “Det finns tvĂ„ fĂ„glar som man inte behöver kĂ€nneteckna annat Ă€n genom att kalla blod och lik deras dryck och mĂ„ltid, det Ă€r korpen och örnen. Alla andra fĂ„glar med manliga namn fĂ„r man kĂ€nneteckna med blod eller lik och det blir dĂ„ namn för örn eller korp [
]”.
Korpens namn stĂ„r att lĂ€sa pĂ„ en runsten i JĂ€rsberg i Ölme utanför Kristinehamn. Texten Ă€r frĂ„n 500-talet e.Kr.: harabanaR hait = ‘Ravn heter jag’. Detta Ă€r den allra första fĂ„gel som nĂ€mns i skrift i Sverige.
Ravn/(H)rafn var sannolikt redan under folkvandringstid och under hela vikingatiden ett allmĂ€nt brukat nordiskt mansnamn, meddelar Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Hrafn: sĂ„ hette ocksĂ„ kung Ales hĂ€st. Den tog kung Adils efter den döde Åle [= Ale]. HĂ€stens föl, som ocksĂ„ hette Hravn, sĂ€nde han till kung Gudgest i Halogaland som inte kunde fĂ„ den att stanna upp “förrĂ€n han föll av och dödades”.
TvÄ korpar som eskorterar en krigare till hÀst kan beskÄdas pÄ pressblecket till hjÀlmen i graven Vendel 1 frÄn början av 600-talet e.Kr.
Och pÄ nÄgra bildstenar frÄn Gotland anar vi korpar i full verksamhet: till exempel LÀrbro Stora Hammars 1, LÀrbro Stora Hammars 3 och LÀrbro TÀngelgÄrda 1.

LĂ€rbro Stora Hammars 1
Gotland

Örnen HrĂ€svelg har en hök som heter VĂ€derfjölne mellan ögonen; den kommer varje dag efter solnedgĂ„ngen till asken Yggdrasil i AsgĂ„rd för att sova, men det gör inte Hugin och Munin. Jag vet inte om de nĂ„gonsin sover.
Oden kallas vid mĂ„nga namn i den norröna litteraturen. Ett av dem Ă€r Korpguden (= HrafnaguĂ°). Även sagornas och poesins korpar har flera namn: Gunns systrars gĂ„sflock; Odins glupska hökar; Farmatyrs svanar och stridsoffers skarvar; Hlökks (= ‘Stridslarm’: valkyria som pĂ„ dens uppdrag vĂ€ljer ut de mĂ€n som Ă€r vĂ€rdiga att komma till Valhall) mörkhamnade hök; stridsmĂ„sen och blodets falk som Ă€ter liken av fallna fiender och fĂ€rgar nĂ€bben röd av deras blod.
I Harald hĂ„rfagers saga citerar Snorre ur hovskalden TorbjĂžrn hornkloves HaraldskvĂŠĂ°i: en hyllning till kungen i diktens form och som Ă€ven kallas HrafnsmĂĄl: ‘Korpens tal’. Den heter sĂ„, dĂ€rför att den Ă„terger ett samtal mellan en valkyria och en korp som sĂ€ger sig ha följt Haralds öden sedan den kom ur Ă€gget. Det viktigaste avsnittet handlar om Haralds seger i slaget vid Hafrsfjord cirka Ă„r 870 samt beskriver i övrigt det generösa och dyrbara livet vid Harald Halvdansson hĂ„rfagers hird. Nationalencyklopedin anger Ă€ven Tjodolf fra Kvine (ThjĂłdolfr Ășr Hvin) som möjlig upphovsman. Hornklove Ă€r en metafor eller poetisk omskrivning (fno. heiti) för ‘korp’; kanske har TorbjĂžrn fĂ„tt sitt tillnamn frĂ„n dikten till Harald.

[To be continued: Corvus corax corax 2 Korp med statsbegravning]