this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Lika bra borta

Vad Ă€r en lokalpatriot? En person som bor söder om Söder i Stockholm? Som aldrig har varit norr om Slussen och som tycker att Bajen sparkar boll bĂ€st i hela vĂ€rlden? En som hĂ„ller pĂ„ BlĂ„vitt i vĂ„tt och torrt och som tycker att ‘Sveriges framsida’ vetter mot Kattegatt och Skagerrak?
En lokalpatriot brukar beskrivas som ‘en person som engagerar sig för och gynnar eller hyllar sin hembygd eller sin hemort’.
SjÀlv Àr jag vÀldigt mycket lokalpatriot: jag kÀnner mig hemma var som helst dÀr jag just dÄ rÄkar befinna mig. Jag trivs överallt. Mer lokalpatriot Àn sÄ kan nog ingen bli. DÀrför mÄste jag nu ta tillbaka mitt tidigare uttalande pÄ bloggen Inte sÄ illa menat den 12 september: Göteborg var inte sÄ tokigt, i alla fall. Enköping, dÀr jag gjorde lumpen, var mycket vÀrre. Och en gÄng nÀr vi utsÄg Sveriges trÄkigaste plats i radio har jag för mig att Ljungby vann tÀtt före BÄlsta.
I Göteborg fanns under de Är jag bodde i stan Stadsteatern vid Götaplatsen med Kent Andersson och Bengt Bratt och alltid underbara Evabritt Strandberg. Restaurangerna Kometen och Dojan och Viktoria och kinakrogen Peking i Arkaden vid Brunnsparken, som nÄgra sa var en av de första i Sverige.
Och sÄ ölkaféet Japan med raggig publik pÄ KaponjÀrsgatan i Haga inte lÄngt frÄn JÀrntorget och strax bakom dÀr jag bodde. DÀr ligger i dag en vegetarisk restaurang. De serverar nog ingen öl.
DÄ fanns inte Sjömagasinet och Basement och Kock & Vin och SoHo och andra sÄdana snobbstÀllen för snubbar med slips.
Och sÄ har Göteborg sin skÀrgÄrd, som inte liknar den i Stockholm pÄ nÄgot vis. Jag tycker att bÄda Àr lika vackra, fast pÄ olika sÀtt. HavskrÀftorna: de kostade nÀstan ingenting och man kunde köpa fÀrska varje dag i Feskekyrka. Det kunde man inte göra i Stockholm pÄ den tiden.

LinnĂ©gatan 50: flott adress pĂ„ ‘Framsidan’