this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ända till nästa gång igen

Tråkigaste människan i Sverige? – Det finns många. För många, om man ska vara ärlig. Bland de allra mest trista är alla de där självutnämnda komikerna som står upp överallt och hela tiden. Mest i teve när de sänder från något sunkigt ölsjapp i någon stendöd förort. Det enda man kan vara säker på är att dessa personer inte har någon humor. Inte den aspackade publiken heller, som det verkar.
Annars tycker jag att Margot Valsdröm är bland det absolut tråkigaste som finns. Blir man sådan i Bryssel? Inte precis nån glad kommissionär. Om man säger? Och om än före detta. I dag är före detta bankkassörskan från Kåge i Västerbotten “särskild representant” till FN:s generalsekreterare. Hon ska övervaka att civila inte utsätts för sexuellt våld i krig och andra konflikter. Hur gör man det? Och “särskild representant”. Det låter finare än bara “representant”. Noblare på något vis. Märkvärdigare. Det finns så många konstiga jobb. Och så finns det sådana som inte behövs.
Själv är jag rolig. Om man med detta menar en människa med humor, kunskaper och intelligens. Samt självironi. Det måste man ha. Se den bisarra och bakvända komiken i allt det gravallvarliga. Fast ibland kan jag vara rätt löjlig också. Men jag är en generös natur. Så jag förlåter mig. Ända till nästa gång igen.
Men var kommer alla tråkmånsar ifrån? – Annika Lantz, till exempel. Den där bruttan som mest hörs i radio. Är hon rolig? Inte det minsta. En bortskämd gnällspik som bara kan svära och bråka och använda ord som min farmor inte hade velat höra. Lantz har inte fattat att det går att vara rolig utan att bli vulgär och använda ett förfulat språk. Det har nästan ingen annan av de där andra ståuppmupparna heller. Babben och Batra, Brost och Betnér: värre än tortyr. De tror också att de är roliga. När det i själva verket är sig själva de tar på alltför stort allvar. Det är sinnebilden av en tråkmåns: han som är en klockren loser. Varje gång. En av de värsta förlorarna heter Järvmossen eller något annat lika påhittat. Bestialiskt blonderad också. Ser ut som om någon har pissat i kalufsen på honom.
Som den där pratkvarnen från Malmö. Han är rent outhärdligt tråkig. Käften bara går: som på en sådan där galvaniserad groda som fanns förr och som man skruvade upp med en nyckel i ryggen. Jag har ännu aldrig hört karl’n säga ett vettigt ord eller uttrycka en enda uppfattning som betyder något. “Jag löper amok i frihetens öga.” Vad fan är det? – Sveriges mest överskattade författare. Ihop med Atterbom och Horace.
Anders Saft i fyrans Nyhetsmorgon. Det är obegripligt att han inte somnar själv av sina gräsliga plattityder där vid frukostbordet. Och varför kan inte hålla fingrarna i styr i direktsändning? Det är ju omöjligt att höra vad Saft säger när de där händerna fladdrar omkring utan mål och mening överallt. Det är svårt att inte tycka lite synd om Saft.
Tävlar i surmulen och bufflig tråkighet endast med Lennart Såphal i samma urtrista kanal. En mer bekymrad människa har ingen sett. Skulle vara Kängan då: han med en bågfil i halsen? Saft är dock inte blonderad. Det behöver han inte. Det är trähuvudet som sitter på stolen bredvid ibland desto mer.
Gud? – Tråkigare än nästan alla andra. Tillsammans. En elakare och snålare och mer ogin person har nog aldrig funnits. En alldeles osannolik skitstövel också: varför måste han hålla på och straffa människorna för precis allting hela tiden? En gud som förespråkar våldtäkt och mord. För att inte tala om alla möjliga andra bisarra påhitt. Är det något att ha? Och så finns det de som påstår att människor mobbar. På riktigt. Halleluja?

Trist typ

Jag tror att Gud inte är riktigt klok. Lika kocko som Sonen: den alldeles nyss återuppståndne igen från de döda. Han som numera även uppträder under artistnamnet G the Gay Guy? Och så han från Gävle som går omkring i klänning och tror att månen är hans mamma.
Måste de ändra allting i Bibeln bara därför? Ge storyn ett lite mer postmodernt stuk? Den heliga himmelska kvartetten: Fadern, Jesus och Jonas. Och Den hemlige Andre. Jag tror att den hemlige kommer öster ifrån och talar med barnslig finlandssvensk dialekt. Gud eller Gardell? Jesus och Jonas? Det skiter jag i. Lika hopplöst tråkiga hela högen. Förresten är det nog Ranelid som är Jesus. Eller Marcus Birro?

Gud eller Gardell?