this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Varken eller

Min favoritledamot i Akademien hĂ„ller inte med sekretaren: Kristina tycker att “det Ă€r bĂ€ttre att Ranelid skriver Ă€n att han dansar”. Jag tycker att han skulle hĂ„lla sig borta frĂ„n bĂ„da: göra varken det ena eller det andra.

Ranelid mĂ€ter som vanligt vĂ€rlden och sĂ€rskilt vĂ€rlden omkring sig – fast med fel tumstock. Han tror att framgĂ„ng och begĂ„vning gĂ„r att mĂ€ta i hur anlitad man Ă€r som förelĂ€sare och bokförsĂ€ljare pĂ„ biblioteken runt om i landet.
Jag har vunnit Augustpriset, skriker Ranelid ocksÄ. Det gör han varje gÄng han inte har nÄgot annat att komma med. Och det har han för det mesta inte.
Som om denna omstÀndighet skulle förlÀna mottagren ett slag genialitet som den som blir utan prispengar inte har. Lena Andersson utredde denna sak grundligt i Dagens Nyheter den 4 januari.
SÄ som Ranelid felaktigt har för sig Àr det ju inte. Augustpriset? Det delas ut till flera författare varje Är. Och alltid till de för tillfÀllet mest beundrade eller dem som har synts oftast i televisionens olika lekprogram under Äret. Om jag mÄste vÀlja tycker jag att det Àr stöddigare att vara Svenska Akademiens stÀndige sekreterare: det kan bara en vara Ät gÄngen.
Det rÄder ingen tvekan om att Edvard Persson var Sveriges mest populÀre och uppskattade skÄdespelare en gÄng. Men ingen vettig mÀnniska skulle komma pÄ tanken att pÄstÄ att Edvard Àr den frÀmste artist landet nÄgonsin har frambringat. Inte ens nÀr han larvade sig för fullt pÄ bio.

Det kan vara tvÀrtom i stÀllet: att begÄvning och popularitet stÄr i ett rakt motsatt förhÄllande till varandra. Jag satsar pÄ det.

Inte heller sÄ bra som han tyckte sjÀlv