this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Mossig minister och Heja Hamsun?

Socialdemkraternas nye partiledare vill ha Jösses PĂ€ron som kulturminister “nĂ€r han bildar regering”. Detta meddelade han i radioprogrammet RIX MorgonZoo i dag pĂ„ morgonen.
Jösses PÀron?? Det visar bara hur mycket den nye med en spretig mustasch pÄ trekvart begriper sig pÄ kultur.

Kul kulturell kille

Mannen med mustaschen har Àven uttryckt följande kulturellt mycket lite bevingade ord. They drop like a bird from a tree, skulle jag sÀga.

Som icke-svar pÄ en frÄga frÄn Helsingborgs Dagblad till samtliga riksdagsledamöter om deras största kulturupplevelser Är 2009, alltsÄ.

Lika tung som The Boss

Jösses PĂ€ron har i olika intervjuer stolt berĂ€ttat om sitt med tiden allt större intersse för naturnĂ€ra företeelser med metafysisk anknytning: Sveriges förre statsminister var i hemlighet en andlig naturmystiker som “pĂ„ Ă€ldre dagar börjat kĂ€nna en allt större vördnad inför Skapelsen” och Ă€r “förundrad över hur vĂ€lordnad naturen Ă€r intill minsta lilla kryp”.
Denna insikt har PĂ€ron kommit till “med stigande Ă„lder”. Jag hade blivit mer imponerad om han hade sagt tvĂ€rtom.
Vad ger du mig för det: en statsminister som spankulerar omkring i skogen och smĂ„snackar med sig sjĂ€lv om ‘Skapelsens’ mysterium nĂ€r han inte viskar förtroligt till tal och gran?

Talar tyst till tallar

PÀrons uppfattning kunde Àven vara den frikyrklige predikantens försvarstal för en ur Gamla testamentet himlasÀnd hierakisk ordning pÄ jorden: klassamhÀllet för alla tider insiftat av en gudomlig makt. Han har Àven vid flera tillfÀllen framhÄllit att hans favoritbok framför andra Àr den arrogante och uppblÄste Knut Pedersen Hamsuns Markens GrÞde: den kom ut under det stora ryska revolutionsÄret och Àr i dag en Ànnu mer otidsenlig lovsÄng Àn dÄ till ett konservativt och patriarkaliskt bondesamhÀlle.
PĂ€ron Ă€r i dag sjĂ€lv stolt Ă€gare till en icke obetydlig jordbruksfastighet i Södermanland med tillhörande skog, jaktrĂ€tt och fiskevatten, dĂ€r han stövlar runt bland sina trolltrĂ€d i allvĂ€derjacka och röjer med en motorsĂ„g i nĂ€ven om han inte har fĂ„tt oönskat besök av den flitiga granbarkborren eller lyfter konsultarvoden i mĂ„ngmiljonklassen. DĂ€rför önskade PĂ€ron sig en gĂ„ng i julklapp “ett understĂ€ll som jag kan ha nĂ€r jag arbetar i skogen. Ett bra understĂ€ll som andas nĂ€r man svettas. Ett rött”.
Är det inte snarare ett tomteunderstĂ€ll att dansa i runt granen som avses? Skog Ă€r bra att ha, sĂ€rskilt om den Ă€r ens egen: dĂ€r kan man Ă€ven ostörd skjuta ett och annat djur samt plocka de egna kantarellerna. “Kanske blir jag kyrkvĂ€rd ocksĂ„â€.

Kanonkonsultkontoret för snabba cash

Vad gör en kyrkvÀrd? Delar ut biblar till de fÄtaliga gudstjÀnstbesökarna och samlar in dem (biblarna) igen efterÄt? Kanske hÄller han reda pÄ vilka psalmer som ska sjungas ocksÄ. Ett typiskt sÄdant dÀr buga-och-bocka-jobb.
Samtidigt meddelades i en undangömd spalt i Svenska Dagbladet att “naturens ordning har blivit den nya katekesen”. Med detta verkar avses att tidigare generationers vördnad för skogen och naturen Ă„ter har upphöjts till religiös nivĂ„ i Sverige. SjĂ€lvklara framtida utflyktsmĂ„l för alla nypanteister: Sundborn och Katthult?

VÀrda en omvÀg?

Hamsun? Han var bĂ„de nobelpristagare i litteratur och tidigt övertygad norsk nasjonalsosialist: Hamsun var nazist innan nazismen fanns. Han ville inte som PĂ€ron och numera Ă€ven Fredrik och Filippa att ‘alla skulle med’: Hamsun ville bara vara med sjĂ€lv. Jag vet fler som tĂ€nker likadant i dag.
Det gĂ„r inte att ursĂ€kta Hamsun med att sĂ€ga att han var ett litterĂ€rt geni – och en politisk idiot: den lögnaktiga bilden av sig sjĂ€lv skapade författaren i den egna bittra svanesĂ„ngen Paa gjengrodde Stier. Hamsuns hela författarskap Ă€r resultatet av ett medvetet politiskt stĂ€llningstagande och inte i första hand ett litterĂ€rt konstverk: privatpersonen Hamsuns nazism var en naturlig följd av de politiska uppfattningar han haft Ă€nda sedan genombrottet 1890 med romanen Sult.
Bland mycket annat otĂ€ckt var uppkomlingen Hamsuns förakt för de svaga i samhĂ€llet nĂ€rmast monumentalt – för att inte sĂ€ga: blodtörstigt. Dock Ă€r frĂ„gan Ă€nnu efter mer Ă€n sextio Ă„r inte slutgiltigt avgjord i den norska intellektuella och politiska debatten: dĂ€r hĂ€nder det att annars belevade och sansade mĂ€nniskor Ă€nnu börjar slĂ„ss med knytnĂ€varna om saken.

Norsk nazist pÄ topp
Knut Hamsun 1939

I Markens GrĂžde Ă€r den antidemokratiska uppkomlingsideologi som oundvikligen ledde till Hamsuns nazism klart uttalad. Det var för den boken Hamsun tilldelades Nobelpriset Ă„r 1920. För att Markens GrĂžde var ‘det mest framstĂ„ende verket med en idealisk tendens’ detta Ă„r?
Med en sÄdan utmÀrkelse upphöjdes den norska litteraturens gökunge till BjÞrnstjerne BjÞrnsons jÀmlike. Men Henrik Ibsen ansÄgs aldrig vÀrdig av utdelarna att hÀmta nÄgot diplom i Stockholm.
Och i snart ett sekel efterÄt har det skvallrats om Hamsuns besök i Sverige den gÄngen: pristagaren blev ordentligt pÄ kanelen. Det sÀgs att han tafsade pÄ Selma vid galamiddagen och glömde diplom och prischeck i hissen pÄ Grand HÎtel.
Medaljen mÄste Hamsun ha fÄtt tillbaka, för efter sitt besök i Berlin 1943 var författaren sÄ rörd och tagen att han skÀnkte den till Hitlers ödmjukt tacksamme propagandaminister Joseph Goebbles. Heja Hamsun?

Men för den hÀr nekrologen hade Hamsun aldrig fÄtt nÄgot pris:

Kan en kulturminister vara ‘postmodern’? Kunde det inte rĂ€cka om han i alla fall var ‘modern’? En minister med ansvar för ett lands kulturpolitik som vĂ€ltrar sig i Hamsun och hyllar Colin Nutleys ÄnglagĂ„rd som den bĂ€sta filmen nĂ„gonsin – tillsammans med Bo Widerbergs Ådalen 31 – Ă€r ingetdera: han Ă€r ohjĂ€lpligt omodern och rĂ€ddningslöst reaktionĂ€r.
I valet mellan att dra pÄ sig skinnpajen och ge sig in till storstaden pÄ bÄge med Fanny och Zac och att hÀnga kvar med gÀnget vid korvmojen hemma i byn Àr det alltid Nutleys bortkomna bönder och kossor i motljus som vinner.

En bondeman som ville heta BanĂ©r och Brahe. En skogstillbedjare som försöker spela salongslejon. Bevare oss – och Konsten – för en sĂ„dan kulturminister!

Kulturknuttar?