this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Majistern och Thomas Mann

“Han sitter som en spik av guld i det svarta hĂ„let just nu.” Poetry out of this world, if you don’t get it. Du fĂ„r gissa sjĂ€lv vem som har skrivit dessa oförglömliga rader.

Avd. Dagens ödmjuke hycklare: “Jag har under flera Ă„r misstĂ€nkt att Olof Lundh inte gillar mig. Han tycker nog att jag Ă€r en nĂ„got för frĂ€mmande fĂ„gel i trĂ€dgĂ„rden. Men han Ă€r skitsnygg i vit skjorta med uppkavlade Ă€rmar och svart slips. Dessutom Ă€r han bra i teve. Det spelar alltsĂ„ ingen roll vad han tycker om mig.”

FÀstmön har flytt till Kanarieöarna efter Majisterns senaste raseriutbrott. Jag skulle ha stuckt till Karolinerna i Stilla havet.

“Jag har fĂ„tt tillrĂ€ckligt med hat och avsky för ett helt Ă„r den hĂ€r veckan. De sĂ€ger att det Ă€r för nĂ„got jag skrev i Expressen men nĂ€stan allt sot som nĂ„tt mig har handlat om mig och inte det jag faktiskt skrivit.”
NĂ€stan alla jag kĂ€nner som kommenterar Majisterns framtrĂ€danden gör det mot bakgrund av vad Majistern “faktiskt skriver”. Inget annat. Det gör jag ocksĂ„: jag skiter i vem Majistern Ă€r. SĂ„ jĂ€vla intressant Ă€r han inte.
Bara det att Majistern inte kan skilja sig sjĂ€lv frĂ„n… sig sjĂ€lv. Det kan de aldrig göra som bara ser sig sjĂ€lva och inga andra.
Kallas ‘megalomani’ av dem som kan alla svĂ„ra ord. Jag kan knappt stava till nĂ„gra ord alls: dĂ€rför har jag slagit upp i SAOL. Hoppas att det blev rĂ€tt.

Megaloman i Skrolycka

Majistern ska gĂ„ i landsflykt ocksĂ„. I mars. Till Rom. Det Ă€r alla ‘mobbarnas’ fel att Majistern mĂ„ste ge sig av frĂ„n det Sverige han annars â€œĂ€lskar” sĂ„ mycket. Bullshit, Kalle bakom.
I Rom ska Majistern â€œĂ€ta gott, gĂ„ upp nĂ„gra kilo, köpa nya kostymer, gĂ„ med hĂ€nderna pĂ„ ryggen, sola, sitta lĂ€nge pĂ„ korgstolar pĂ„ torg, gĂ„ i kyrka.”
I turistfĂ€llan Trastevere ska Majistern “gĂ„ med högt huvud och tala lĂ„gt med Gud dĂ„ och dĂ„â€. Ny kostym och snacka för sig sjĂ€lv i en korgstol pĂ„ ett torg: give me a break.

Du fattar, va? Majistern och Carl Jonas Love. Pound och Eliot och Joyce. Alla i samma bÄt.
Victor Hugo levde lĂ€nge som politisk flykting pĂ„ Guernsey i Engelska kanalen. Greve Tolstoj klĂ€dde ut sig till bonde och gick i ‘landsflykt’ i sitt eget land och Dostojevskij spelade bort förmögenheter och hustruns vigselring pĂ„ kasinon runt om i Europa.
För att inte tala om alla författare och andra intellektuella i hitlertidens Tyskland och andra av nazisterna ockuperade lÀnder.
Om Majistern hade haft ett samvete skulle han skÀmmas. Men det gör inte Majistern: det har han inte förstÄnd till.

Majstern: writer in exile? Hur dum i huvudet kan en mÀnniska bli?
Nu ska jag exilera mig sjÀlv en stund. Ut pÄ altanen med en cigg och ett glas Piccini Chianti. Jag talar aldrig med Gud nÀr jag gÄr i landsflykt: jag snackar med mina fÄglar.

OcksÄ pÄ rymmen:
kollega till Majistern