this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Kokt mjölk

Himmel och pannkaka! Ranelid gick inte ‘i taket’ som jag skrev nyss: han gick rakt igenom taket. Rakt ut i den oĂ€ndlighet vi inte vet nĂ„got alls om. I rymdskeppet Aniara, fĂ„r vi hoppas.
Jag tror att det Àr jÀvligt ödsligt dÀr ute. Tomt och tyst och kallt och rÀtt mörkt ocksÄ. Tror jag.
Men jag vet att det inte finns nÄgon luft dÀr. DÄ kan ingenting höras heller, och dÀr tycker jag att Ranelid passar perfekt.

And never comin’ back

SĂ„ hĂ€r lĂ„ter det redan i Aftonbladet i dag: “Han ska fĂ„ det sĂ„ tufft. Den lille mannen ska vara 1,34 lĂ„ng innan Ă„ret Ă€r slut.”
Och Ă€nnu vĂ€rre: “Tryck upp honom mot vĂ€ggen. Han Ă€r inte sĂ„ stor sĂ„ det Ă€r rĂ€tt lĂ€tt. Jag kan trycka upp honom med vĂ€nster arm för jag orkar det.” LĂ„ter som olaga hot, om du frĂ„gade mig.
Vad sÀger allmÀnne Äklagaren? NÀr ringer Sillen Ranelid och erbjuder sina tjÀnster?

“Jag har miljoner lĂ€sare, mĂ€nniskor har lĂ„tit tatuera in metaforer som jag har skrivit pĂ„ sina armar.” Verkar rĂ€tt weird, tycker jag. Out of… I don’t know what. Men inte the blue, i alla fall. Beige, i sĂ„ fall. Jag tror att Ranelids sjĂ€lsliv har fĂ€rgen av kokt mjölk.

Ranelid kan inte fĂ„ stopp pĂ„ sig sjĂ€lv: bromsarna har pajat som vanligt, och nu galopperar vansinnet. “Han Ă€r avundsam. En liten sjĂ€l. Han kommer aldrig fĂ„ vara med om det jag Ă€r med om, att vara kĂ€nd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och pĂ„ bensinmackar.” Autografer i IKEA-kön? Och bakom en besinpump pĂ„ en mack i MönsterĂ„s?
Sedan sĂ€ger Ranelid att Peter Englund Ă€r “antiintellektuell” och en mĂ€nniska “utan humor”. Direkt ur hĂ€stens mun, om man sĂ€ger.

Björn Ranelid har tidigare fÄtt tvÄ priser av Svenska Akademien. Nu Àr han sÄ arg att han tÀnker lÀmna tillbaka dem.
Glöm inte att skriva det. Jag ska lÀmna tillbaka dem, sÀger han.

“Han har inte rĂ€tt att i Svenska Akademiens namn sitta och döma ut ett helt författarskap. Det innebĂ€r att han som en av de livstidsdömda att dela ut priser redan har bestĂ€mt sig för att jag aldrig kan komma i frĂ„ga. Det Ă€r mycket allvarligt.”
Som om Ranelid trodde pÄ allvar att han skulle komma i frÄga för Nobelpriset? Det Àr ju ohyggligt.
Som nÀr Majistern hoppas pÄ samma litterÀra upphöjelse. Men dÄ mÄste nog Majistern dansa med Gunnel Wallquist och inte med kulturminister Lena.
Majistern kunde ju snacka med Gunnel om problemen med Prousts flitiga anvĂ€ndande av konjunktiv konditionalis som uppstĂ„r vid översĂ€ttningen av À la recherche till svenska.

Konjuktiv karl med kÀnsla för kakor

“Det Ă€r ett renodlat solklart fall av tjĂ€nstefel”, fastslĂ„r Ranelid. Men dĂ€r har Ranelid fel: Svenska Akademien Ă€r ingen statlig myndighet. DĂ€rför fĂ„r dess stĂ€ndige sekreterare och varje annan medlem av detta sĂ€llskap tycka och sĂ€ga vad de vill. I det hĂ€r fallet finner jag det befriande att Englund har sagt ifrĂ„n.

Nu Ă€r det dags för hĂ€mnd, ryter den förorĂ€ttade författaren. “Jag ska Ă€gna mycket tid av mitt liv Ă„t att se till att han fĂ„r Ă€ta upp det hĂ€r. Han kommer fĂ„ lĂ„g matbudget”. SĂ€ger tangokavaljeren.
Jösses. NÀr ska han fÄ tid att dansa och skriva dÄ?

FortsÀttning följer . Inte nödvÀndigtvis i min blogg. Jag ger fan i bÄde Ranelid och Englund.
Men nÄgonstans. HÄll utkik i kvÀllspressen. Och i TV4: Ranelids egen lekstuga.