this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Gällde det en cykel?

NOT EVERYBODY knows how I killed old Phillip Mathers, smashing his jaw in with my spade; but first it is better to speak of my friendship with John Divney because it was he who first knocked old Mathers down by giving him a great blow in the neck with a special bicycle-pump which he manufactured himself out of a hollow iron bar. Divney was a strong civil man but he was lazy and idle-minded. He was personally responsible for the whole idea in the first place. It was he who told me to bring my spade. He was the one who gave the orders on the occasion and also the explanations when they were called for.

Den irländske humoristen och författaren Flann O’Briens (aka Brian O’Nolan aka Myles na gCopaleen) mästerverk Den tredje polisen inleds med ett brutalt rånmord som begås av bokens namnlöse och enbente berättare och övergår i en surrealistisk efterforskning av tiden, döden och existensen samt ingående redogörelser för den uppenbart helgalne vetenskapsmannen de Selbys iakttagelser som säger att jorden inte är rund utan korvformig och att mörker är en ansamling av ’svart luft’ och att sömn är en rad på varandra följande svimningsanfall orsakade av syrebrist på grund av den smutiga luften. Såna självklara saker.

brian1

Sedan blir det bara värre. Berättaren vaknar upp till ett slags parallelllt universum som liknar hans irländska avkrok till hembygd men som lyder under helt andra metafysiska lagar. De lokala poliserna bevakar noga varje steg invånarna tar i övertygelsen att dessa gradvis blir till cyklar genom att deras egna och cykelns atomer byter plats: ett utbyte av atomer mellan cyklisten och hans fordon som resulterar i att människor blir till hälften människor och till hälften cyklar.
En lantlig polisstation som är endimensionell från ena hållet och tredimensionell från det andra. En armé av vilda och våldsamma enbenta män som hemsöker landskapet. Evigheten är är inte långt borta: den ligger bara ett stycke bortåt vägen.
Vem är den tredje poliskonstapeln Fox som försvann för tjugofem år sedan och aldrig har hörts av efteråt men som ändå är ständigt närvarande? Nämnde jag konstapel MacCruiskeen som tillverkar allt mindre och mindre kistor inuti varandra som inte innehåller något annat än ännu mindre kistor tills den sista är så liten att den är osynlig för blotta ögat. Inte? Desto bättre.

Det är inte förrän du kommer till slutet du inser att författaren har lurat skjortan av dig ända från bokens första sida.

Jag lovar att du aldrig har läst en märkvärdigare bok än Flann O’Briens Den tredje polisen. Förmodligen ingen roligare och mer oroväckande heller. Jag läser den för säkerhets skull minst en gång om året. Det borde du också göra. Finns att beställa i en bokhandel nära dig. Magnus Hedlunds överättning är ingenting mindre än mästerlig.

DET ÄR INTE ALLA som vet hur jag dödade gamle Philip Marthers, när jag mosade käken på honom med min spade; men först är det bäst att berätta om min vänskap med John Divney, för det var han som först slog ner gamle Mathers genom att ge honom en ordentlig smäll i nacken med en speciell cykelpump, som han tillverkat själv av en ihålig järnstång. Divney var en stark hygglig man, men han var lat och lättjefull till sinnes. Det var han som från början var personligt ansvarig för hela saken. Det var han som sa åt mig att ta med spaden. Han var den som gav order vid tillfället ifråga och även förklaringar, när sådana krävdes.

brian3