För tillfället förlåten
Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Jag är i vanliga fall inget stort fan av Svenska Akademeiens ständige sekreterare: jag tycker att han i det mesta han har företagit sig är rätt överskattad. Dessutom har sekreteraren en obehaglig vana att tränga sig före i låntagarkön på Uppsala universitetsbibliotek när han har något ärende dit. Det gjorde han aldrig innan han hamnade i Akademien.
Detsamma kunde sägas om den som tidigare innehade samma ansvarsfulla post, men i hans fall var det mest det olidliga poserandet som störde.
I det aktuella fallet är det sekreterarens fascination för krig och blod och lemlästning som bekymrar mig mer än det andra. Den som aldrig skriver om annat än sådant gör det inte för att utforska våldets mekanismer eller förstå varifrån det kommer: han gör det för att han tycker om våld.
Men i dag är Peter Englund tills vidare förlåten. Just nu gillar jag sekreteraren desto mer när jag läser hans blogg ovan från i går med anledning av att en amatördansör i landets mest kommersiella tevekanal uppmanat samtliga akademiledamöter att stuffa med honom i Let’s dance.
Tillfällig tangokavaljer i teve poserar som staty över sig själv
This entry was posted on Monday, January 10th, 2011 at 08:26 and is filed under Literature, Winnie-the-Pooh. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
