Annars går det inte
Det är inte sant att människan kunde tala med hästar om sorg och saknad. – Nej, har någon sagt det?
Om man drog i Davids livstråd kunde man linda den runt döden. – Hur då?
Kärleken och döden upphäver tyngdlagen. – Herregud. Var får karl’n allt ifrån?
Ranelid är den svenska ankdammens styvaste flottist. Alltid klar till drabbning. Men bara när det gäller egna inbillade oförrätter. Aldrig annars: då är Ranelid den värsta mobbaren av alla. Om man inte visste det kan man se det på fejset. Den arroganta och dumfräcka uppsynen. De ihåligt stirrande ögonen: lika tomma som den där flaskan rosé jag just drack ur. Jag känner igen en sådan person på två kilometers håll. Det finns inga människor jag litar mindre på.
Är det sjömansmössan som har trillat ner för ögonen och gjort honom så blind att han inte ser längre än näsan räcker? Ja, knappt så långt. En mer akterseglad matros än Ranelid har aldrig funnits. Tävlar bara med Atterbom och Horace om att vara Sveriges mest överskattade författare.
Borde Ranelid bli politiker? Statsminister, rent av? Ett av mycket få jobb som inte kräver någon utbildning. Kung är ett annat. Men då fordras det lite mer, förstås: man ska vara idiot också. Ellers går det slett ikke.
This entry was posted on Saturday, April 16th, 2011 at 03:40 and is filed under Literature, Politics, Winnie-the-Pooh. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
