this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

The Beat Generation: Beautiful in an ugly, graceful new way

Den förste att introducera begreppet ‘Beat Generation’ var John Clellon Holmes i New York Times Magazine den 16 november 1952:

Detta var fyra Är innan Allen Ginsberg publicerade dikten Howl och fem Är före Keouacs On the Road.

Viking Press
First Edition 1957

Det numera mycket svenska ordet ‘digga’ kommer ocksĂ„ ursprungligen frĂ„n Kerouacs On the Road: pĂ„ svenska PĂ„ drift 1959. De skickliga översĂ€ttarna Lars Wilson och Jan Nyström kunde inte komma pĂ„ nĂ„got ord pĂ„ svenska som motsvarade Kerouacs mĂ„ngtydiga och flitigt anvĂ€nda ‘dig this’ och ‘dig that’, &c. De gav upp till slut och skapade dĂ€rmed ordet ‘digga’. I SAOL tidigast frĂ„n 1986: digg|a -ade v. vard. tycka om t.ex. jazz. De flesta tror att detta bara Ă€r Povel Ramels ‘fel’. Men tvĂ„ mĂ„ngĂ„riga medarbetare vid Sveriges Radio i Stockholm var lĂ„ngt före honom.

Hipster var tidigare mest ett amerikanskt slanguttryck för en (nĂ€stan uteslutande manlig) person som sĂ€rskilt gillade den moderna jazzmusik som kallades (be)bop och som Ă€ven gĂ€rna hĂ€ngde med i musikersnacket pĂ„ krogen efter spelningarna. Ordet syntes första gĂ„ngen tryckt Ă„r 1944 i en ‘bruksanvisning’ For Characters Who Don’t Dig Jive Talk som följde med Harry “The Hipster” Gibsons första album Boogie Woogie in Blue: dĂ€r beskrivs hipsters som “Characters Who Like Hot Jazz”. Och sĂ„ hĂ€r skriver den fine jazzkĂ€nnaren Francis Newton aka den brittiske marxisten och historieprofessorn Eric Hobsbawm om hipstern och hans jargong i boken The Jazz Scene:

VÀrldslitteraturens mest kÀnda hipsters Àr nog Dean Moriarty och Sal Paradise i Jack Kerouacs bok On the Road: de diggar inte bara allting som svÀnger lika bra som Bird och Prez utan umgÄs med massor av brudar medan de liftar kors och tvÀrs över USA och röker och dricker mÀngder av kolsvart kaffe och pimplar Ànnu mer billigt kaliforniskt vin. Kerouacs hipster tillhör the Beat Generation och beskrivs sÄ hÀr av författaren i tidskriften Esquire Är 1958: