Fast dålig i alla fall?
Boken saknar egentligen allt. Så står det i rubriken till Åsa Linderborgs recension av Viggo Cavlings debutroman Rörmokaren.
Viggo är chefredaktör för tidskriften Resumé och har tidigare sagt att han har skrivit boken mest för att han “tyckte att han borde skriva en bok”. Man gör nämligen det i Viggos familj: “Min farbror gav ut sextio böcker, och farfar säkert trettio” och “Vi har en meter Cavling-litteratur i hyllan hemma”. Därför skulle det vara “väldigt konstigt att inte få ge ut en bok”, berättade Viggo då. Kan de, så kan väl jag.
Man förstår inte vad som driver Mårten [huvudpersonen, Rörmokaren som fixar alla politiska läckor, heter så], fortsätter Linderborg. Men än mer ologisk är en bärande del av intrigen. Här finns varken stilistik eller gestaltning, bra idéer fumlas bort och de lösa delarna fogas aldrig ihop till en helhet.
Vem som helst hade blivit ledsen över att få en sådan recension av sin första bok. Men så kommer det, tre meningar från slutet: men den fångar ändå mitt intresse. Jag kommer att läsa [fortsättningen] också.
Är Rörmokaren bra eller dålig? Kanske bara halvbra? Fast dålig i alla fall. Halvdålig? Åsa L verkar vara varken eller.
 Recensent |
 Författare |
This entry was posted on Thursday, June 24th, 2010 at 07:03 and is filed under Lit Swe. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
