this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Parodi pÄ pseudovetenskap

Det finns nÄgot som kallas patafysik (fr. pataphysique) ocksÄ. Den skapades av den franske författaren, kritikern och översÀttaren samt velocipedfantasten med en fallenhet för vattenklosetter Alfred Jarry, som anvÀnde begreppet första gÄngen Är 1893.

De konventionella vetenskaperna Ă€gnar sig vanligtvis Ă„t det generella; patafysiken, som förebĂ„dade sĂ„vĂ€l surrealismen som absurdismen, sysslar med det enskilda. Enligt upphovsmannen Ă€r patafysik “[
] la science des solutions imaginaires, qui accorde symboliquement aux linĂ©aments les propriĂ©tĂ©s des objets dĂ©crits par leur virtualitĂ©â€. Kort sagt: de imaginĂ€ra lösningarnas vetenskap. Det Ă€r inte klarlagt om patafysikerna sjĂ€lva vet vad som menas med begreppet. Alla mĂ€nniskor Ă€r för övrigt patafysiker, bara det att de allra flesta inte vet om det. DĂ€rför Ă€r Ă€ven
 numera före detta ordföranden i fotbollsklubben Enskede IK patafysiker. Skillnaden kan annars beskrivas sĂ„ hĂ€r: de som vet om att de Ă€r patafysiker gör medvetet vad alla andra gör omedvetet. François Rabelais och Charles Lutwidge Dodgson rĂ€knas av de insatta till patafysikens föregĂ„ngare. KĂ€nda ‘nutida’ patafysiker Ă€r konstnĂ€rerna Max Ernst, Joan MirĂł och Jean Dubuffet, författarna Jacques PrĂ©vert och Raymond Queneau, Jean Ferry och EugĂšne Ionesco, Jean Genet och Boris Vian. Samt Bröderna Marx och legendariska krokodilen Lutembi.
Jarry/doktor Faustroll har Ă€ven utifrĂ„n treenighetens vedertagna triangel rĂ€knat ut ‘Guds yta’ och efter en invecklad geometrisk-patafysisk ekvation, dĂ€r det bland annat laboreras med roten ur noll, funnit att: “Dieu est le point tangent de zĂ©ro et de l’infini”. Gud Ă€r punkten dĂ€r noll tangerar det oĂ€ndliga.
I Frankrike kĂ€nner alla intellektuella till la pataphysique. I Sverige Ă€r företeelsen nog i allmĂ€nhet mindre bekant. Bland svenska patafysiker mĂ€rks Ă€ndĂ„ Ulf Linde, Magnus Hedlund och Claes Hylinger. SĂ€rskilt de tvĂ„ sist nĂ€mnda har pĂ„ ett förtjĂ€nstfullt sĂ€tt presenterat patafysiken för en svensk publik. Ende svenske transcendente satrapen i patafysiska kollegiet var den mĂ„ngsidige och mĂ€rkligt motsĂ€gelsefulle konstnĂ€ren Elis Ernst Eriksson. Ordet ‘patafysik’ har annars sannolikt hörts av flest mĂ€nniskor i The Beatles sĂ„ng Maxwell’s Silver Hammer om den galne lĂ€karstudenten M Edison som slĂ„r ihjĂ€l alla han kommer Ă„t med sin lilla reflexhammare av silver.

Ointellektuell dyslektiker
och
transcendent satrap

Patafysiken Àr Àven en kritik av moderna vetenskapsteorier: utövarna parodierar dÀrför gÀrna sÄdana pseudovetenskapliga och pompösa pÄstÄenden som ÀndÄ ingenting betyder. Jag tror att patafysiken framför allt Àr en klackspark Ät sÄdana mÀnniskor som tar sig sjÀlva pÄ alltför stort allvar. Jag kÀnner flera personer som passar in precis pÄ den beskrivningen.
Henri-Robert-Marcel Duchamp Àr sjÀlvklart patafysiker: hans L.H.O.O.Q. med mÄlade mustascher pÄ Mona Lisa Àr ett storartat exempel pÄ just sÄdan konst. Initialerna L.H.O.O.Q var alldeles obegripliga Àven för mÄnga av dÄtidens fransmÀn. Om denna bokstavskombination uttalas tillrÀckligt snabbt och kanske lite slarvigt pÄ franska kan den lÄta som Elle a chaud au cul. PÄ svenska blir det ungefÀr: hon Àr varm mellan benen. Eller för den som ÀndÄ inte förstÄr: hon Àr kÄt.