this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

F Villon 1: Var är snön som föll i fjol?

François Villon var en notorisk återfallsförbrytare i medeltidens Frankrike. Han hade studerat till präst vid l’Université de Paris [= Sorbonne] och knivmördade en annan präst år 1455 i ett gräl om en gatflicka. Under flera år ägnade han sig sedan åt tjuveri och ett allmänt opassande uppträdande i Paris och på den franska landsbygden tillsammans med kumpaner som nog var ännu värre än han själv. Villon satt flera gånger i fängelse och det har sagts att han även var ledare för ett dåtida ‘brottssyndikat’: les Coquillards. Jag tror att det är att förstora hans i det mesta rätt mediokra karriär på brottets bana: Villon diktade mycket bättre än han stal och slog ihjäl.
Les Coquillards (‘Snäckans bröder’ i Lorens von Numers svenska tolkning) efter de bedragare som sålde falska snäckskal [coquille = fr. ‘skal på snäckor, musslor o. sniglar’] till dem som inte hade råd att vallfärda till aposteln Jakobs ‘grav’ i Santiago de Compostela i Spanien och själva skaffa den äkta varan. Pilgrimsmusslan [coquille Saint-Jacques] är i dag bensinbolaget Shells varumärke, och det är ur ett sådant skal Sandro Botticellis Venus stiger naken som nyfödd i Florens.

Villon benådades sista gången från galgen den 5 januari 1463 av en domstol med för tillfället muntert sinnelag och utvisades i stället från Paris på tio år. Från den dagen försvinner han för alltid ur historien: sedan dess har ingen hört talas om den olycklige poeten mer.
Villon gick fri från galgen den gången också. Men strängt taget kan man säga att han blev hängd ändå, eftersom denna händelse avslutar hans självbiografi.
Vi får förmoda att hans slut inte blev mindre dramatiskt än hans eget liv hade varit. Villons dikter publicerades första gången år 1489 (av denna första upplaga återstår i dag endast tre kända exemplar). Då var författaren alldeles säkert död sedan länge. Frös han ihjäl i ett dike någonstans? Fick den fredlöse diktaren en lönnmördares pil i ryggen? Eller blev han hängd till sist för något nytt misslyckat inbrott i alla fall? Det är det ingen som vet.

Ful fransk fisk

Villon var den förste att skriva poesi på franska i stället för på latin. Hans dikter skildrar i flera fall livet på mörka bakgator och vindränkta bordeller i Paris och inte de helgon eller mytologiska personer ur Bibelns berättelser som varit alla tidigare poeters självklara inspirationskällor. Om Villon hade diktat i dag hade vi kallat hans poesi samhällskritisk. Han räknas numera bland hela medeltidens främsta diktare: att han var sitt eget århundrades ojämförligt störste håller nog de flesta med om. F Villon: poète vilain.
Ändå ville man gärna veta: skrev yrkesförbrytaren Villon i själva verket bara dikt när han någon gång unnade sig en smula semester – eller när han av rättvisans hämnade arm mot sin vilja hade förskaffats en sådan? Poesi som tidsfördriv i brist på något bättre att sysselsätta sig med?
Ballade des pendus är helt säkert Villons mest kända dikt, men det finns en som är bättre ändå: den i alla tider efteråt oöverträffade Ballade des dames du temps jadis: Ballad om forna tiders damer.

Denna dikt innehåller ingenting och berättar ingenting; den uttrycker ingen moral och heller ingen omoral och framför allt inga synpunkter om något som helst fenomen under solen eller ovanför. Några rim, ett lätt vemodigt tonfall, en rad namn från förr och en refräng: det är allt en mästare av Villons kaliber behöver. Refrängen är en av littertaurhistoriens mest berömda diktrader: Mais ou sont les neiges d’antan? Ja, var är snön som föll i fjol?
Så här elegant har den mångsidige finlandssvenske poeten Lars Huldén översatt Villons dikt om kvinnorna från förr: