this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Arthur Cravan: kaktus, giraff och krÄka

Arthur Cravan var en schweizisk poet, pugilist och provokatör &c. som föddes i Lausanne Är 1887 och senast sÄgs i Salina Cruz i Mexico 1918. Han hette egentligen Fabian Avenarius Lloyd och var (kanske) systerson till Oscar Wilde.
Cravan var en av förgrundsfigurerna bland tidens dadaister och surrealister och hade ‘provokationen’ som metod: Tout grand artiste a le sens de la provocation. Han var ocksĂ„ redaktör för den uppkĂ€ftigt kulturkritiska tidskriften Maintenant, dĂ€r han skrev alla artiklar sjĂ€lv under olika pseudonymer och som han sĂ„lde frĂ„n en grönsakskĂ€rra som han drog omkring med pĂ„ Paris gator. En gĂ„ng nĂ€r Cravan sĂ„lde utanför De oberoende konstnĂ€rernas salong blev han nĂ€stan lynchad av dem som stĂ€llde ut dĂ€r för att han hĂ„nade deras konst i tidskriften: Cravan recenserade kultur pĂ„ samma sĂ€tt som han boxades.

Cravans offentliga upptrĂ€danden blev snart berömda bland konstnĂ€rer och strax en större publik Ă€n sĂ„. Eller Ă€r ökĂ€nda ett bĂ€ttre ord? Legendariska var de i varje fall sĂ„ lĂ€nge de pĂ„gick. NĂ€r Cravan Ă€ntrade scenen visste ingen hur eller var nĂ„gonstans det skulle sluta. En gĂ„ng annonserade han att han skulle ta livet av sig pĂ„ scenen och en blodtörstigt förvĂ€ntansfull publik strömmade till, förstĂ„s. NĂ€r alla hade bĂ€nkat sig framtrĂ€dde Cravan i frack – och höll ett tvĂ„ och en halv timme lĂ„ngt oklanderligt och knastertorrt föredrag om… Victor Hugo. Besvikelse bland publiken men stor succĂ© hos Cravans dadaistiska kompisar: Guillaume Apollinaire, Blaise Cendrars, Marcel Duchamp Francis Picabia och Sonja Delaunay med flera av det tidiga 1900-talets kulturkĂ€ndisar i Paris. En annan gĂ„ng skulle han hĂ„lla en förelĂ€sning om ‘konstens moraliska betydelse’ eller nĂ„got annat lika lite upplyftande. NĂ€r förestĂ€llningen började uppenbarade sig Cravan slĂ€pande pĂ„ en stor koffert. Utan att yttra ett ord öppnade han locket och började kasta ut sina smutsiga underklĂ€der bland publiken. Jubel bland polarna men mindre muntra miner hos Ă„skĂ„darna. Ibland sĂ„lde han rutten frukt och och sallad till publiken innan förestĂ€llningen, sĂ„ att den kunde visa sitt missnöje pĂ„ ett korrekt sĂ€tt.
Man kunde sÀga att Cravan gjorde skandalen och smÀdelsen till en konstform.

I stÀllet för sjÀlvmord pÄ scen

Cravan var en skicklig boxare ocksĂ„. SĂ„ tyckte han i alla fall sjĂ€lv och han var vĂ€ldigt stolt över att han var sĂ„ stor och stark. Cravan kallade sig europamĂ€stare men var nog bara ‘fransk mĂ€stare’ i boxning: han tyckte inte att sanningen alltid var sĂ„ viktig. Cravan gick i alla fall en match mot den regerande vĂ€rldsmĂ€staren Jack “The Galveston Giant” Johnson i Barcelona Ă„r 1916. Solen sken obarmhĂ€rtigt över de bĂ„da slagskĂ€mparna och att matchen varade i sex ronder berodde endast pĂ„ att Johnson höll sin redan frĂ„n början utslagne motstĂ„ndare under armarna precis sĂ„ lĂ€nge det behövdes för att han skulle fĂ„ ut sitt gage. Sedan la sig Cravan ner pĂ„ rygg med ena armen under huvudet och den andra som skydd för ögonen. … eight, nine, ten – and out! Publiken som kĂ€nde sig bedragen pĂ„ konfekten buade förstĂ„s. Och vittnen pĂ„ plats antydde efterĂ„t att Cravan nog var mer drink-drunk Ă€n punch-drunk den gĂ„ngen.

En gÄng nÀr han sÄg ett sjÀlvportrÀtt av Marie Laurencin menade Cravan offentligt att konstnÀrens verk nog skulle tjÀna pÄ att hon blev pÄsatt lite oftare. Detta gjorde Laurencins fÀstman Apollinaire sÄ upprörd att han pÄ stÄende fot utmanade Cravan pÄ en duell som aldrig blev av sedan den berusade recensenten hade mumlat fram en halvdan ursÀkt.

Behövde livas upp

NÀr första vÀrldskriget bröt ut trodde Cravan att han skulle bli inkallad, trots att han var schweizisk medborgare, och lÀmnade Frankrike. Eller om det var för hans konstförfalskningar: Cravan fuskade med sÄdant ocksÄ vid sidan av. Han reste först till det neutrala Spanien men kÀnde sig inte sÀker dÀr heller. SÄ det fick bli USA i stÀllet. Dit reste han med samma bÄt som Lev Trotskij. Det har berÀttats att Cravan gjorde sin entré pÄ Manhattan genom att komma inridande pÄ hotellet pÄ en hÀst iklÀdd cowboyklÀder och vilt skjutande i taket, men den uppgiften förekommer sÄ sparsamt i bografier över Cravan att den nog inte Àr sann. Kanske hittade han pÄ historien sjÀlv?
I USA mötte Cravan poetissan Mina Loy och gifte sig med henne i NYC. NÀr USA var pÄ vÀg in i kriget stal Cravan ett pass frÄn en konstnÀrsbekant och flydde med hustrun till Mexico för att fortsÀtta dÀrifrÄn till Argentina. Pengarna rÀckte bara till en bÄtbiljett, sÄ Cravan byggde en liten berusad bÄt för att segla ensam till Argentina och möta hustrun dÀr. Cravan sÄgs sista gÄngen nÀr han seglade ut i Stilla oceanen utanför den lilla staden Salina Cruz i sydvÀstra Mexico. Han har aldrig hörts av sedan och hans kropp har inte heller Äterfunnits.

MÄnga har ÀndÄ skymtat Cravan överallt i vÀrlden i olika förklÀdnader. Som den skugglike Dorian Hope: bedragaren som presenterade sig som André Gides sekreterare och sÄlde falska Oscar Wilde-manuskript till bokhandlare och samlare i England och pÄ Irland. Andra tror att Craven och den lika mystiske som mytiske författaren B Traven, som skrev Sierra Madres skatt, Àr en och samma person. Cravan inspirerade Àven Gide till Lafcadio: den ökÀnde huvudpersonen i romanen Vatikanens kÀllare som dödar en mÀnniska bara för att han kÀnner för det. Och för att visa att han har en fri vilja: Lafcadio kunde ju ha lÄtit bli ocksÄ.
I april 1919 födde Mina Loy sin och Cravans dotter Fabienne Benedict. Hennes Àttlingar lever Ànnu i Aspen, Colorado. Om Cravan hade levat i dag tror jag att han hade varit en superkÀnd rockstjÀrna.