this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

10 100 mil – i onödan

100 år efter Napoleon kom futuristerna från Milano och dadaisterna – ordet dada = barnspråk för ‘gunghäst’ och hittades på måfå i en ordbok – från Zürich och Paris: de hyllade alla den nya maskinåldern. Resenären och ständige äventyraren Blaise “Freddy” Cendrars samt provokatören, tungviktsmästaren i boxning och ‘poeten med världens kortaste hår’ Arthur Cravan [eg. Fabian Lloyd och kanske? systerson till Oscar Wilde] skrev dikter om oceanångare och tåg som drevs med elektricitet. Cendrars hade rest så mycket med tåg överallt i världen att han senare döpte sin hund till Wagon-Lit. Den bångstyrige Wilhelm Albert Vladimir Apollinaris de Kostrowitzky tröttnade till slut på all gammal bråte från förr: “A la fin tu es las de ce monde ancien. […] Tu en as assez de vivre dans l’antiquité grecque et romaine”. Han förutspådde att flygmaskinen skulle bli framtidens främsta fortskaffningsmedel.

Blaise & Wagon-Lit

Futuristernas främste företrädare var den italienske poeten och miljonären i suezaktier Filippo Tommaso Marinetti. Den 20 februari 1909 meddelade han på första sidan av Le Figaro att en vrålande bilmotor var en vackrare syn än Nike från Samothrake: “un automobile ruggente […] è più bello della Vittoria di Samotracia”. Marinetti kallade arkeologer [ihop med turistguider och antikhandlare] för “cancrena di professori”: giktens [eg. kallbrandens] professorer. Och han utropade: “Varför spilla allt vårt bästa krut på ett ändlöst och bortkastat svärmeri för det som har varit”?
De kulturrevolutionära futuristernas ideala individ var en människa utan minne: brutal, kreativ och frigjord från varje konservativ och kristen konvention. Allt skulle vändas upp och ner: musik skulle ersättas med buller, teater spelas utan skådespelare. I Moskva och Sankt Petersburg framträdde bildkonstnären och den socialistiska revolutionens diktare framför andra Vladimir Majakovskij tidigt som larmande futurist i hög hatt och apelsingul skjorta: ett moln i byxor. Och i Sverige målade Gösta Adrian-Nilsson tidigt i sin karriär mest futuristiskt av alla. Hans tavlor hade namn som Syntes av en stad, Matroser och pantrar och Sparmanns flygning. Rörelsen skulle få politiska och konstnärliga konsekvenser överallt i Europa under hela 1900-talet.

Cendrars föddes i La Chaux-de-Fonds i Schweiz år 1887 och dog i Paris år 1961. Han var inte futurist: Cendrars tillhörde ingen som helst ‘skola’ utan var helt och hållet sin egen. Det är svårt att hitta en konstnär som i samma grad har påverkats allra mest av… sig själv.
Cendrars har bland åtskilligt annat skrivit en av mycket få moderna religiöst inspirerade dikter jag har kunnat läsa till slutet. Han skrev den enligt egen uppgift i ett enda svep under en natt i sitt krypin på 70 West 96th Street i New York den 7 april 1912 sedan han hade gått in i en kyrka för att värma sig, där de just då repeterade Franz Joseph Haydns Skapelsen. Cendrars dikt rymmer 225 verser och heter Les Pâques à New-York, där han driver fattig och hungrig genom stadens gator. Den kunde ha varit skriven av misärens och fromhetens medeltida häxmästare François Villon. Eller den suveränt ouppfostrade visionären Arthur Rimbaud? 1917 skrev Cendrars, påstår han själv, en dikt som var så fulländad att han bestämde sig för att inte publicera den och låta hela den moderna poesin klara sig bäst den kunde utan detta mästerverk. Han placerade dikten i en liten [cigarr?]låda av trä som han gömde i en lada på landet, fortfarande okänt var.
Cendrars skrev även flera romaner om udda existenser och ett eget äventyrligt liv. Den kanske bästa och mest spännande av dem blev dock aldrig skriven – men skulle ha handlat om honom själv och haft titeln: 101 000 kilomètres pour rien. 10 100 mil – i onödan. Om någon sa att jag måste välja en enda bok som jag helst ville läsa skulle det bli den: en bok som inte finns. En gång kunde jag i alla fall stora delar av Les Pâques utantill.

Blaise ca 1920

Blaise. Bröllopsfoto 1949

Enligt legenden klättrade Cendrars ut genom fönstret och rymde hemifrån med diverse silversaker, cigaretter och pengar när han var 16. Därefter hoppade han på första bästa tåg. Det gick österut. Han påstår själv att han slog sig ihop med en rysk [eller schweizisk] juvelerare och reste med honom genom Sibirien till Kina och tillbaka igen till Sankt Petersburg, där han deltog i revolutionen 1905. Kors och tvärs genom USA och Sydamerika rattade han en bil som var speciladesignad av George Braque. Bara en sådan sak.
Under första världskriget anslöt sig Cendrars till Främlingslegionen och förlorade sin högra arm vid strider i Champagne i september 1915. Efter kriget samlade franska folket ihop till en protes åt den numera vänsterhänte poeten, men den glömde han efter rätt kort tid på en bardisk i Luzern. Cendrars brydde sig aldrig om att hämta tillbaka den där protesen sedan.

I USA umgicks Cendrars med människor som gjorde film, och det var han som talade om för dem som dittills varit ‘engineers’ vid inspelningarna att de inte var det mer: regissörer var den riktiga titeln. Han träffade Hemingway i Paris, och denne mindes Cendrars vid ett bord på Closerie des Lilas: “[…] with his broken boxer’s nose and his pinned-up empty sleeve, rolling a cigarette with his one good hand.” Med den enda hand han hade.

Färdigrullad

Cendrars var till allt annat även en entusiastisk fobollsspelare, och det var [kanske?] han som introducerade den nya sporten i Ryssland år 1905. Han jonglerade [kanske?] tillsammans med en ännu lika okänd och utfattig Charles “Charlie” Chaplin på en kabaret i London år 1910. Man vet aldrig så noga med Blaise.
Om det är tillåtet att hålla sig med hjältar och idoler i vår tid: i så fall är Blaise Cendrars självklart en av mina.
Den som förstår franska och vill veta nästan allt om Blaise Cendrars läser dottern Miriams lysande biografi med samma namn från 1984 och i nytryck 2006.

Cendrars
Amedeo Modigliani 1918