this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Getting’ worse every day

Kan det bli värre? Det är svårt att föreställa sig. Men jag försäkrar: redan nästa gång Majistern är i farten…
Vad är det som får en tidningsredaktion att publicera något så omåttligt sanslöst?

“De svarta tunga kyrkklockorna i underjorden. När jag står med handen runt en flaska sprit. När jag försöker ta mig ut januari månads gråa kättingar.
Barnen gråter. Mamma och pappa bråkar. En liten pojke inte större än en fingerborg. Täcka över alla sår som står och blöder. Varsamt. Lommens tjut över nejden. Letar bakom stängda ögonlock.”

Ut? Varför bråkar mamma och pappa? Inte större än en fingerborg? Vad är det för sår som står och blöder? Lommens tjut? Över sjön, möjligen.

loonlake

“Ensam på ett tåg och bruna åkrar. Jag läser om morden. När du inte vill bli funnen eftersom du vill bli funnen. När jag gömmer mig i ruset. Mikroskopiska änglar och pyttesmå ambulanser. En avbruten tändsticka blir stående längs vägen. Du är trofast och värdig. Ärlighet. Tydlighet. Öppenhet. Hela tiden.”

En avbruten tändsticka står i givakt vid dikeskanten. Står den? Hur då? Ärlighet varar. Men inte alltid längst.

“När allting tjuter svart och sorgset. Du tror att du är ensam. Du är aldrig ensam. När några församlade byter sida i Bibeln.”

Byter de sida? Med varandra? I Bibeln? Vänder blad, kan jag tänka mig! Men inget annat.

“När skymningen faller hårt och mina tårar aldrig tar slut.”

Hur hårt faller skymningen? Och så den där satans gråten som bara håller på hela tiden! Som den gräsliga Hem till gården: när serien startade för 40 år sedan gick det inte att få något slut på den heller.

Give me a break, blockhead! Knock it off!