Tänk om Trus inte finns
I Aftonbladet skriver någon som kallar sig Trus om tryffel. Trus bara ääälskar tryffel. Desto tråkigare då att Trus inte vet något om denna mycket eftertraktade delikatess som bara särskilt utbildade grisar och hundar hittar: hon konsumerar “tryffelolja som andra byter strumpor”. Om oljan duger lika bra som den äkta varan har Trus aldrig smakat tryffel. Annars kan ju Trus lika gärna köra med selleri i köket. Eller anmäla sig till Steffo Sybarits École Normale Supérieure de Truffe?
Trus? Är det en pseudonym? En signatur? Ett namn man bara använder när man skriver: un nom de plume? På den tiden då pennorna var gåsfjädrar. Eller när man pennfäktar för en angelägen sak: un nom de guerre? Fast från början var det ett namn som bars av soldater i franska armén. Det användes senare även av andra personer för att slippa undan hämnd eller andra, för det mesta politiska, repressalier: till exempel Lenin och Stalin, Che Guevara och Jomo Kenyatta och Mata Hari.
Bo Baldersson kan nog inte räknas dit. Han använde sitt påhittade namn som bankrånarens luva för att stimulera marknaden och öka försäljningen av sina böcker.
Förr hade alla stjärnjournalister sitt eget påhittade namn. Men det är mindre vanligt i dag, när alla vill synas så mycket som möjligt. Nu heter till och med teveprogrammen samma som programledaren. Ingen skulle komma på att kalla sitt program Red Top eller Bang eller Buster i dag. Nej, Stina ska det vara. Och Ekdahl.
Själv heter jag garou. Men så har jag inget eget teveprogram heller.
Står för sitt namn som en karl för sin hatt
This entry was posted on Tuesday, November 9th, 2010 at 06:07 and is filed under Journalism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
