this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

När samvete saknas

“Journalister i Sverige tycks tro att en text ska dräneras på allt personlgit för att den ska vara seriös och läsvärd. Det är totalt tvärtom.” Majistern tar till storsläggan igen. Olyckligtvis. Och som vanligt har Majistern fel i allting han säger.
Dessutom är hans utlåtande en uppenbar lögn eller har Majistern aldrig läst Gustaf Fröding och Wendela Hebbe, Barbro Alving och Marianne Höök och Vilhelm Moberg.
Marika Stiernstedt och Lubbe Nordström, Ture Nerman och Stig Ahlgren och Lars Forssell och Annette Kullenberg och kanske kunde jag räkna Jan Guillou till dessa personer också samt hur många till som helst.
För att inte tala om författaren, satirikern, publicisten och riksdagsmannen Henrik Bernhard Palmær som grundade Östgöta Correspondenten där Majistern själv emellanåt medverkar men Majistern har aldrig hört talas om Henrik Bernhard för han är en ytterligt obildad människa och hade aldrig fått skriva i ÖC om Palmær hade levat.
Henrik Bernhard Palmær använde särskilt det hänsynslösa men samtidigt spirituella personangreppet som journalistisk metod.

Om Majistern mäter sina krafter med sådana som Jälevik och Jihde, Peppe och Perlskog och Pops med flera kan jag förstå honom, men annars skulle Majistern ha en smäll på käften.
I själva verket är det han som står för dumheten och enfalden. Majisterns språk är generande torftigt. Skitigt, rent av: ingen talar mer om ‘tangentrunkare’ och ‘jävlar med russinballar’ än han. Andra etiketter Majistern gärna klistrar på andra är så tarvliga att jag inte vill upprepa dem här.
Majistern hatar inte mindre än dem han säger hatar honom. Ballar är annars det ord Majistern använder mest. Det hade nog Freud kunnat säga något om.

Majistern är en lipsill och rättshaverist som anser att han är förföljd. Det är han alltid. I Let’s dance var det Tony Irving som förföljde. Annars är det Försäkringskassan och busschaufförerna i hemstaden och lokaltidningen där han själv skrev en gång och en snorunge i en rullstol och landets samlade ståupparmé och SJ och till och med det svenska vädret marterar med synnerlig illvilja Majistern och bara honom.
När Majistern bloggar om Bollen är alla som inte håller på författarens favoritlag AS Roma idioter. Efterblivna, rent av. Avskum och skalbaggar och mediala luder. Majistern föraktar innerligt alla som inte tycker som han. Majistern ser kort sagt ner på allt som inte är Majistern.

Majistern tror att han är unik i varje avseende. Han är alkis. Men har hoppat av rödvinskarriären. Han är före detta alkoholist och numera även anonym sådan. Majistern är pappa. Det finns det ingen annan i hela världen som är. Han gillar italiensk fotboll. Det gör bara Majistern. Han har reumatism och är konstant skitskraj för allting och han bär varje dag sitt blödande hjärta i sina kupade händer och om Majistern utför detta mirakel tillräckligt ofta nedanför påvens fönster på Petersplatsen i Rom kan det hända att han blir kanoniserad också.
Det är kring dessa saker Majisterns hela liv kretsar och han skriver sina usla krönikor om. Det finns ingen människa det är mer synd om än Majistern. Inte ens han på korset hade det lika jävligt. Sa jag att Majistern är från Göteborg?

“Jag är ingen idiot”, säger trähuvudet också. Inte ens denna enkla sak har Majistern begripit.
Och när Majistern visar upp sina egna stillastående och petrifierade ‘känslor’ får läsaren se bilder på ett par gummistövlar och ett paraply som är på väg att blåsa åt helvete och dottern när hon äter glass. Seriöst och läsvärt?

Majisterns senaste blogg är en skymf mot stora delar av den svenska journalistkåren och låt oss slippa hans stupida krönikor och bloggar överallt hela tiden.
Har de inga spamfilter på Expressen och TV4? Eller åtminstone ett publicistiskt samvete?

Det är förstås tvärtemot Majisterns fåraktiga förmodan så, att fotboll är mycket mer matematik än poesi. Framför allt är det en hel del pengar inblandade också, och något mindre poetiskt än pengar är svårt att föreställa sig. Det skulle vara Majistern, i så fall och visar bara hur mycket han själv förstår av poesi.
Fotboll är som krig och schack och svälta räv: de som deltar i sådana gladiatorspel ligger inte och hulkar med huvudet i flickvännens knä när motståndaren hotar deras dam och att välta hela brädet över ända. Poesi? Give me a break!