this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Om moralism m.m.

Förresten Àr recensionen i UNT inte sÄ mÀrkvÀrdig som författaren vill fÄ lÀsaren att tro. Det Àr en rÀtt ordinÀr anmÀlan i en mindre dagstidning pÄ landsorten. Recensenten verkar inte veta vad han har sett och vad han ska tycka: dÄ Àr det enklast att stryka lite medhÄrs. Och tycka lite bÄde och: bÀst att inte göra bort sig.
I sĂ„dana tidningar ‘recenseras’ allting som har intrĂ€ffat i den lilla staden, dĂ€r det inte hĂ€nder sĂ„ mycket annars utom att ingen plogar gatorna rena frĂ„n snö och att nĂ„gra gangsterglin i Gottsunda och GrĂ€nby sĂ€tter bilar i brand. De som inte har sĂ„ mycket annat att skriva om annars nöjer sig för det mesta med att tycka lite lagom om allting, har jag mĂ€rkt. Det vill sĂ€ga: just inget alls.
UNT:s utsĂ€nde skriver ungefĂ€r lika illa som författaren och begriper bestĂ€mt lika lite ocksĂ„. “IdĂ©n Ă€r klockren.” Hur dĂ„? Att en mĂ€nniska som inte kan skriva fĂ„r resa runt med en före detta ‘rockstjĂ€rna’ som aldrig var nĂ„gon stjĂ€rna och lĂ€sa högt ur en bok. Samt berĂ€tta anekdoter om sin tidigare storartade tillvaro som nersupen och nerpissad snorunge i Göteborgs pĂ„ den tiden mest smĂ„kriminella kvarter.
Men titta pÄ mig nu vilken fin och förnÀm mÀnniska jag Àr! I svart kostym ocksÄ. Den bÀr jag av respekt. För mig sjÀlv. Jag umgÄs med etablissemanget och har dansat vals med en minister. NÀr jag inte klÀr pÄ mig matchtröjan och kollar bollen i teve alltsÄ. Tackade förresten nej till jobbet som kulturchef pÄ en av landets största dagstidningar för ett tag sedan. Bara en sÄn sak. För att det dÀr kulturknÀcket hade krockat med Serie A:s matchprogram.
NĂ€r författaren berĂ€ttar sin ‘historia’ Ă€r det aldrig han som bĂ€r ansvaret för det liv han levde dĂ„: allting Ă€r hela tiden nĂ„gon annans fel och i hans eget fall Ă€r det samhĂ€llets, förstĂ„s. Det Ă€r det nĂ€stan alltid nĂ€r sĂ„dana dĂ€r gnĂ€llspikar och lipsillar som författaren kommer i gĂ„ng. SĂ„ fungerar den aggressiva och mest intoleranta moralismen: den som aldrig tar nĂ„got ansvar sjĂ€lv men krĂ€ver att alla andra ska göra det. Detta kallar recensenten i UNT “en fin och rolig historia”.
“TĂ€nker man pĂ„ ungdomen sĂ„ tĂ€nker man pĂ„ en tid nĂ€r döden var lĂ„ngt borta och dĂ„ Ă€r döden lĂ„ngt borta.” Eller nĂ€ra? Det finns ingen som vet om jorden Ă€r ung eller gammal heller.
Det dÀr om ungdomen och döden Àr rena rappakaljan: nÀr döden Àr lÄngt borta Àr den lÄngt borta. Vad vill den sÀga som uttrycker sig sÄ? Jag vet inte. Men det gör ingenting. Det kan kvitta. Jag vill inte veta.

Snart inte vÀrt en notis